Doggblogg - om ett hundliv

Senaste inläggen

Av Lydia - 2 december 2015 16:41

Hej igen, nu tänker jag berätta om mattes och min trevliga utflykt i dag, tillsammans med Rolle och Ressu och deras matte.

 

Vi inledde med en promenad på golfbanan i Ågesta. Härliga vidder att springa på och tomt på golfspelare.

 

Det var någon minusgrad och härligt frostigt i gräset.

 

Här och var fanns det lite hål som inte hör golfspelandet till. Vi misstänker vildsvinen.

 

Som tur är såg vi inga vildsvin.

 

Vi såg inga harar heller, men det fanns gott om lämningar efter dem. Sånt naturgodis tycker jag om.

 

Jag letade naturgodis mest hela tiden, men Rolle var lite besvärande närgången. 

 

På den frusna dammen låg det några godbitar. Rolle och Ressu var lite tveksamma till om isen höll. Eller så kanske de ogillade halkan.

 

Rolle vågade sig ut men Ressu är fortsatt skeptisk.

 

Jag testar, jo, isen höll. Första ispromenaden den här vintern.

 

Vi njöt av decembersolen.


Efter promenaden skulle mattorna fika, så då fick vi sitta i bilarna en stund. Därefter tränade vi lydnad, med bland annat framförgående och budföring. Rolle skötte sig perfekt på budföringen, men jag har lite svårt att sitta ner och vänta på belöning hos mottagaren. I övrigt var matte nöjd med min insats, i synnerhet som vi i dag tränade på Stockholms södra brukshundsklubb, där vi inte varit på evigheter.

Det var första släktträffen utan Totti och det kändes naturligtvis lite sorgligt, men desto mer träningstid fick jag. Det är ju en tröst, även om jag saknar att ligga i bakhåll för Totti och bita honom lite i svansen. Jag vet att han brukade klaga över det, men jag tror att han innerst inne gillade det.


ANNONS
Av Lydia - 22 november 2015 17:18

Ja, nu ska jag ta över bloggandet, ett tungt ansvar och ett stort nöje som jag fått ärva efter storebror Totti, som gick ur tiden för några veckor sedan.

Det har varit en sorglig tid, men jag har tröstat matte och husse så gott jag har kunnat. Själv har jag knappt hunnit sörja, det har varit så mycket att ta hand om. Nu har jag ju ensam ansvar för att hålla igång husfolket. Och ska det bli någon godbit vid kaffebordet får jag minsann tigga ihop den själv. Förut har jag ju kunnat överlåta det jobbet till Totti, och bara kommit fram när det är dags för utdelning.

Men livet går vidare och nu ska jag berätta hur det var i dag när vi skulle åka ut till Färingsö och hämta julglöggen som husse beställde för flera månader sedan.  

På vägen ut stannade vi vid Drottningholm och hundöarna, för att jag skulle få springa lite. 

 

Det var massor av andra hundar där, minst flera dussin.

 

Jag är ju lite blyg av mig och höll mig mest til husse och matte. Här var det en stor bjässe som ville bekanta sig med mig.

 

Jag tyckte det kändes tryggast att hålla mig på andra sidan husses ben.

 


Den här lilla beaglen var inte det minsta rädd för den stora, franska damen.

 

Fast hon verkade inte vara så trakterad av hans uppvaktning.

 

En massa andra hundar fanns det där.

 

Många sprang väldigt fort.

 

En del hade kläder på sig, för det var faktiskt någon minusgrad.

 

Den kärleksfulle beaglen ger inte upp.

 

En del brottades

 

Eller så kanske de dansade lite

 

Många njöt verkligen av att få springa fritt på kungens ägor.

 

Jag sprang också, fast allra helst hade jag velat att husse och matte skulle kasta boll med mig. Fast de hade glömt att ta med någon boll.

 

Typiskt att de skulle glömma bollen. Jag tycker det är mycket roligare att kasta boll än att leka med okända hundar.

 


Fast den här parveln hade jag nog kunnat tänka mig att leka med en stund. Valpar gillar jag. Men han skyndade vidare för att bekanta sig med andra.

 

Så jag fick fortsätta knata runt på egen hand.

 

Här tyckte jag att husse kunde bjuda på en godis.

 

Men det var fler som var godissugna, så det blev ingen godisutdelning. Kanske lugnast så.

 

Är det säkert att du inte har något gott i handen, husse? Den kärleksfulla beaglen förnekar sig inte.

 

Typiskt att de skulle komma och störa när jag skulle tigga godis.

 


Men då tycker jag att vi åker vidare husse, det är så bråkigt här.


Så då fortsatte vi färden ut till Äppelfabriken.

 

Där hämtade vi julglöggen, och köpte lite äppelmust, så nu är vi rustade för advent. Och nästa helg är den här! 

ANNONS
Av Lydia - 5 november 2015 16:18

 

 

 

Totti 

 

 

9/4 2002 - 4/11 2015

 

 

 

Det är med stor saknad vi måste berätta att vår käre Totti har lämnat oss. Vi gläder oss åt alla glada minnen och är tacksamma att han fick vara frisk och aktiv nästan in i det sista.

Lillasyster Lydia kommer att ta över bloggen så småningom, så titta gärna in igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Lydia - 26 oktober 2015 16:47

Oj, nu var det länge sen jag gjorde något inlägg här. Hoppas ni har saknat mig! Det är mycket att berätta, men jag ska inte ta upp allt som hänt sen sist. Matte och husse har varit i mina mor- och farföräldrars hemland, och då fick Lydia och jag bo på pensionat en vecka. Och så har vi tränat och promenerat och kastat boll och sånt vanligt. Inte mycket att orda om. Men i fredags träffade vi Rolle och Ressu och deras matte för en härlig höstträff.

 

Som ni ser har matte gått över mig och Lydia med klippmaskinen, medan Ressu och Rolle fått behålla sina lockar.


Först tränade vi lydnad, och Ressumatten körde lite tävlingkommendering åt matte och Lydia. Det gick bra, tycker matte. Efter träningen skulle de tvåbenta fika, så då fick vi andra vänta i bilarna. Men sedan var det dags för en härlig skogspromenad.

 

Alla var rena och snygga till en början.

 

Efter dopp i diverse vattensamlingar var vi inte lika rena.

 

Men vad gör det om benen blir lite svarta?

 

När man kommer ner till sjön är benen rena igen på nolltid.

 

För att vi skulle gå ut och tvätta fötterna kastade mattorna ut lite pinnar, på lagom djup så att man slapp simma. För det var ganska kallt i vattnet. Här plockar jag en pinne.

 

Här har Rolle korn på en.

 

Här ska Ressu försöka fiska upp en pinne som flutit lite väl långt ut.

 

Hoppsan, nu bottnade han inte längre. Men det gjorde inte så mycket, han simmade i land och sprang sig torr på nolltid, för det var sol och minst tolv grader varmt!


Efter promenaden brukar det vara dags att åka hem, men inte den här gången. För då var det dags att leta tryffel, som Ressus och Rolles matte hade grävt ner tre timmar tidigare.

Jag fick börja och hittade raskt två tryfflar. Lite revansch för att det inte gick så bra för mig att leta vilda tryfflar på Gotland. Sedan var det Lydias tur, hon tog lite längre tid på sig men hittade tre stycken. Sedan var det Rolle som inte hade några problem att hitta sin ranson. Och som vanligt fick Ressu avsluta och städa upp de som var kvar.

Jag kan avslöja att vi alla fyra lyckades smaska i oss varsin tryffelbit. Gott!

I helgen kom mellanmatte och passade oss när husse och matte var på resa igen, men de åkte inte så långt den här gången. Bara till Hjälmaren. 

 

Då såg de den här hägern som hade fickelycka just när de promenerade förbi.





Av Lydia - 25 september 2015 22:00

Jag har ju glömt att berätta att Lydia och matte har kommit igång med sökträningen igen efter sommaren. Och förra lördagen var husse och jag med. Jag hjälpte till att valla rutan och husse passade på att filma lite när det var Lydias tur att leta rätt på figuranter.

För er som inte varit med på sökträning någon gång kan jag förklara att matte skickar ut Lydia från stigen, omväxlande åt vänster och höger. Lydia ska springa rakt ut i cirka 50 meter dit matte pekar, och om hon hittar en människa ska hon skälla ut den stackaren tills matte kommer. Då får hon korv (Lydia alltså, inte matte). (Matte och de andra tvåbenta brukar få belöning efteråt, i form av fika).

Här har ni filmen som husse tog:




Som ni ser tyckte Lydia det var helkul med skogsarbete!

Vi har haft skogsarbete på vår tomt också i veckan. Två gubbar var här och tog ner flera träd.

 

Så här såg det ut när toppen på vår asp kapades. 

 

Nu finns det massor av ved.

 

Och lite för husse att roa sig med. Ved är bra, för den värmer två gånger. både när den ska huggas, och när den eldas!

 

Han har redan påbörjat klyvningsarbetet.


Jag undrar vad rådjuren ska tycka, när träden hos oss har decimerats. De gillar ju att hålla till på vår baksida.

 

Den här geten med kid fotade husse i förra veckan. Normalt brukar kiden vara större så här års. Den här geten har ett kid till, som är ännu mindre. Och härom kvällen höll Lydia och jag nästan på att skrämma slag på minstingen.

Vi skulle gå ut på vår vanliga runda, före läggdags, när vi upptäckte kidet som hade tagit sig in i vår lilla inhägnad på framsidan. Vi stormskällde och rådjursungen blev alldeles skräckslagen. Den sprang runt och försökte ta sig ut, men lyckades inte. Då tog matte och gick iväg med mig och Lydia och så fick husse försöka lotsa ut den lille. Det gick till slut. Staketet (kompostgaller) är bara 70 centimeter, men det var tydligen för högt för den lille.

Av Lydia - 22 september 2015 21:40

Nu ska ni få ser hur härligt det är på Norsta Auren på Fårö.

 

Rolle och Ressu hade tagit med oss till sin favoritstrand. Och den är låååång. Och privat. I alla fall så var det bara vi där.

 

Och långgrunt. det passar bra för Lydia som inte gillar att simma. Och här blev hon blöt i alla fall, av vågorna.

 

Här är det jag som njuter av de skummande Östersjöböljorna.

 

Och Ressu, som vanligt mest våghalsig!

 


Rolle gillar också att plaska runt i det blöta.

 

Tvåbeningarna kastade pinnar, som vi tävlade om att hitta.

 

Ressu var oftast den som snabbast kastade sig i vågorna

 

Inte så klädsamt för frisyren, men kul!

 

Ressu gör ännu en rusch

 

Här är det jag som, för en gångs skull, hittat pinnen. Det är inte så lätt för en som är gammal och skumögd att hitta rätt i skummet.

 

Här försöker Lydia sno en pinne som jag hittat

 

I bland var Rolle snabbast

 

Men oftast var det nog Ressu

 

Här har pinnen hamnat under vattnet

 

Yeah, den är bärgad

 

Raskt in till stranden med bytet. Men hallå! Vem släckte solen?

 

Lydia och jag spanar lite mer försiktigt

 

Ressu hittade den!

 

Var är pinnuslingen?

 

Ressu igen!

 

Lydia vill försöka sno den!

 

Men Ressu vill nog behålla den en stund till

 

Ressu snabbast igen

 

Men det kommer nya pinnar

 

Det är kul att springa i sanden också

 

Rolle - The flying meatball

 

Man kan göra annat i sanden också. Rulla sig, eller uträtta sina behov...!

 

Det är inte bara sandstrand på Norsta Auren. Ibland är det stora stenar och klippor också.

 

Eller små fina stenar.

 

Eller musselskal. 

 

De är jättehärliga att rulla sig i

 

Skalen fastnar i pälsen, men sitter inte kvar så länge


När vi hade badat så länge som vi ville - och det var ganska länge - började vi gå tillbaka till Fårö fyr där vi hade ställt bilarna. Och där, döm om min lycka, där luktade det rabbis!

Jag for i väg in i buskarna på jakt efter rabbisar (kaniner) och hade nästan hunnit ikapp en, men så slank den in under en grind. Öppningen var för trång för mig och när jag skulle leta efter en annan väg så var matte där och sög mig i nackskinnet. Så var jakten över. Men kul var det.


 

På vägen hem stannade vi på ett konstigt ställe med gamla skrotbilar och allsköns bråte. 

 

Stora bilar fanns där

 

Och en moppe som ingen nog har tankat på bra många år

 

Dit in gick tvåbeningarna, medan vi fyrbenta satt kvar i bilarna. Och det fanns annat än bensin därinne, för när de kom tillbaka hade de smugglat med sig lite pannkaka ut till oss.


Ja, det var en härlig badutflykt! I det allra bästa sällskapet!


Av Lydia - 20 september 2015 22:20

 

Va, har Lydia badat skumbad? Ja, man kunde kanske tro det, men bättre än så. För snart två veckor sedan var vi på Gotland och gästade Rolle och Ressu när de semestrade på Risungs. Då blev det även salta bad, men mer om det längre ner i bloggen.

 

Det mest spännande av allt var att vi skulle prova på att leta tryffel, på riktigt. Vi har ju tidigare letat tryfflar som människorna grävt ner åt oss, men nu skulle vi testa att leta "vilda" tryfflar. Rolle och Ressu vet ju hur det går till. Här på bilden ovan är det Rolle som får godis av sin matte för en hittad tryffel.

 

Ressu är ett riktigt tryffelproffs. Finns det någon tryffel så hittar han den direkt.

 

Och till mattes och husses stora glädje så visste Lydia precis hur man skulle göra. Tre fina tryfflar hittade hon i rask takt, och hon grävde ihärdigt för att markera var de låg. Detta trots att det är två år sedan hon senast fick träna med nergrävda tryfflar.

 

Jag fick också leta, men hittade ingenting.

 

För att jag inte skulle bli utan godis så grävde matte ner ett av Lydias fynd, så att jag fick hitta den. Här belönas jag av husse med leverpastej.

 

Vi gjorde en massa andra saker på Risungs gård, men vi fick inte leka med valparna Glimra och Garm. Men det gjorde tvåbeningarnas desto mer.

 

Inte heller fick vi vara med när fåren skulle tas in i ladan.

 

Men det var kanske tur, för då kanske vi hade blivit vallade av vallhundarna vi också.

 


Alla försök att smita stoppades vänligt men bestämt.

 

Försök inga dumheter här!

 

Men som ni förstår kan man inte åka från Gotland utan att ha varit på badutflykt till Fårö. Rolle och Ressu har ju så många gånger berättat om Norsta Auren, Sudersand och andra exotiska ställen. Och nu skulle vi äntligen få åka dit. En ordentlig massäck är viktigt att ta med.

 

Och nog svarade både Norsta Auren och vädret upp mot alla förväntningarna! Men mer om vår badutflykt få ni läsa i kommande inlägg.

Vilken  cliffhanger!



Av Lydia - 31 augusti 2015 16:18

Ja, sommaren den har bara fortsatt och fortsatt. Varmt och soligt dag efter dag. Men i morgon är det höstmånad, september, och då ska det äntligen bli regn, säger matte. Inte för att jag är så förtjust i regn, men växterna ute börjar se lite trötta ut.

Jag har inte orkat skriva så mycket här i bloggen, men vi har hittat på en hel del här hemma.   

När moster G var på besök några dagar åkte vi till Nynäshamn igen, för bad, mat och glass. Vackra klippor att solbada på.

 

Matte tyckte att Lydia kunde soltorka på klipporna efter att ha badat på stranden, men Lydia hittade en pöl även bland klipphällarna.

 

En annan dag gjorde vi utflykt till Äppelfabriken på Färingsö. Döm om min besvikelse när det var ont om fallfrukt. Äpplena var inte mogna än.

Det gällde att vara på pass när vi fikade. Det gick hönor omkring bland borden och tiggde. Som tur är kom de inte fram till oss. Där hade Lydia och jag monopol på allt som ramlade ner på marken.

 

Vi har suttit mycket hemma i trädgården också. Här hjälper jag husse att diska caffelatte-gladet. Alla italienare gillar kaffe!

 

Jag älskar såpbubblor också.

 

Eller rättare sagt, de gör mig alldeles galen, för jag får aldrig fatt i dem. Så fort jag tror att jag har fångat en så är den försvunnen. Mystiskt.

 

Lydia förstår inte grjeen med såpbubblor. Hon är alldeles ointresserad av dem. Men jag kan jaga dem hur länge som helst.

 

Min knasiga lillasyster har för sig att hon måste skrubba huvudet mot soffor och sängar innan vi ska gå ut. Då ser hon så här vildvuxen ut. Då måste matte alltid snygga till skäggväxten lite innan vi går, så att mustaschen inte skymmer sikten.


Ja, det var en liten bildkavalkad från månaden som gick. I dag var vi i Norsborg och tränade lydnad för första gången sedan i våras, men kameran var inte med. Jag kan avslöja att det gick sisådär. Vi skyller på värmen och lovar att komma igen när det blir höst och svalt!


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Väder

Vädret Stockholm

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Doggblogg - om ett hundliv med Blogkeen
Följ Doggblogg - om ett hundliv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se