Nu är det bara två dagar kvar året. Kan inte säga att jag ser fram emot nyårsafton. Jag vet ju hur det brukar låta runt omkring vårt hus.

Men julhelgen har varit behaglig. Lite snö, kyla, sol och många måltider. Tack kära faster G för att jag har fått smaka. Utan dig hade julen varit betydligt fattigare.

Vi har motionerat också, långa promenader varje dag. På julafton tog matte med kameran. Och den röda bollen.

Härligt att röra lite på benen, så att man kunde göra julmaten rättvisa.

Det blev klappar också förstås. Och inte bara de vanliga, utdelade av människohänder, utan andra, spännande som var inslagna i paket.

Undrar om de där stora är till mig? Kanske ett storpack grisöron?

Nä, som vanligt blev det ett litet, litet paket var till mig och Lydia. Men gott var det.

I dag har det varit vacket rimfrostväder, så matte passade på att plåta björktrasten som kalasade i grannens träd.

Han kan behöva lite mat för att hålla värmen. Men nu ska det bli mildare igen, säger husse. Synd. Det kunde gott ha blivit sådär -30 på nyårsafton. Då kanske folk inte hade vågat sig ut och knalla.

Nåja, om jag överlever så ses vi nästa år! Till dess önskar jag alla vänner ett gott slut på 2014.

Inför julen är det ett evigt fejande och putsande. Nu i helgen var det Lydia och jag som skulle grovrengöras. Lydia fick börja i går efter sökträningen (som hon för övrigt genomförde till mattes stora belåtenhet).

Lydia älskar att bli blåst med hårtorken efter badet:

Om matten flyttar fönen så följer Lydia efter.

I dag var min tur i badkaret:

Blä för dig matte! Den här duschen var alldeles onödig.

Som tröst fick jag hjälpa husse med korsordet, och som tack fick jag smaka på hans lussebulle.

Söndagskrysset i Dagens Nyheter är svårt, då kan man behöva vara två.

...tänkte vi att vi skulle ha i år. Eftersom Lydia och jag är mycket kvalificerade flistuggar så tänkte vi att vi skulle hjälpa till att hugga julgran i år.

När vi nästan hade fällt den här så sade matte att den var för tanig.

Den här föll inte heller matte i smaken. Det är ingen gran, hävdade hon.

Sen tog vi i ordentligt. Kolla bara så mycket spån jag har fått i skägget. Men tror ni matte blev nöjd, nädå. Stammen är för tjock, den går inte ner i julgransfoten, sa hon. Så då gav vi upp. Husse fick åka och köpa en gran i stället.

Som ni förstår har vi fullt upp med alla julförberedelserna. I dag kom lillmatte hem och ska stanna ända till nästa år. Och det fejas och bakas och klappas för fullt.

Men lite annat hinner vi med också. I morgon ska matte och Lydia åka på sökträning. Men husse och jag stannar hemma. Lite för kallt och blött i skogen för oss herrar. Någon snö har vi inte, som ni ser på bilderna. Det kom lite grann häromdagen men det smälte snabbt undan. Nu håller vi tummarna för att det hinner komma lite snö till jul!

Förlåt att det varit tunnsått med inlägg här de senaste månaderna. Antingen är det tiden som inte räcker till eller inspirationen som inte vill infinna sig. Men i dag kan jag berätta att julförberedelserna är i full gång. I dag har vi bakat pepparkakor.

Riktigt fina pepparkakor, om jag får säga det själv.

Men hallå, här har det kommit en en katt bland hermelinerna, förlåt lagottona.

Lydia väntar på att få hugga in. Om hon har några betänkligheter att äta lagottokakor? Inte det ringaste. Om matte och husse kan äta pepparkaksgummor respektive gubbar så ska vi nog kunna klämma ner några hundkakor.

Annars händer det inte så mycket i våra hundliv just nu. Lydia höglöper för fullt, så vi håller oss mest hemmavid. Sån tur att hon inte lovat bort sig till att stå i lagottomontern på stora hundutställningen i Älvsjömässan nästa helg. Tänk sån glädje hon hade spritt bland alla hundpojkarna. Men eftersom matte ska jobba så hade de tackat nej i år.

Nu väntar vi bara på julen och på SNÖN! Här är milt och grått och blött varenda dag. I november hade Stockholm bara fem soltimmar. Undra på att man gäspar och helst vill ligga i sin korg dygnet runt.

I tisdags var matte och jag och handlade en ny regnrock åt mig. Och i dag blev det tillfälle att testa den.

Det här var på morgonpromenaden. Jag kan berätta att det kom mer blötsnö, snöblandat regn hela dagen, så jag fick tillfälle att testa regnrocken flera gånger. Den fungerande alldeles utmärkt, bättre passform än den gamla. Jag är glad att inte matte köpte en sån där overall med ben som Lydia har. Min går snabbare att ta på.

Den första snön kom väldigt plötsligt. Rosorna har knappt hunnit fatta att det är höst förrän det blir vinter. Men den första snön brukar aldrig ligga länge, så jag tror det finns hopp om att göra någon mer svamputflykt innan det blir vinter på allvar.

Det har blivit dåligt med vackra höstbilder i år. Men här kommer i alla fall en höstbild, om än tagen med mobiltelefon.

I dag tog vi med husse och matte ut i skogen för att plocka svamp. De behöver lite sysselsättning och frisk luft, tänkte vi. Och de var riktigt duktiga, hittade en hel del trattkantareller.

Matte hade tänkt att Lydia och jag skulle hjälpa till att leta, men jag hade annat för mig. Det finns så många spännande dofter att utforska i skogen. Och Lydia hade sin egen variant av kantarellsök. Hon väntade tills matte hittat ett ställe med många trattisar. Då gick hon dit och åt av dem. Är man svamphund så är man.

I går skickade husse och jag ut Lydia och matte på stan. De skulle gå och fika med Rut och hennes matte på ett fint hundcafé på Östermalm. Eller om det räknas till Gärdet? Fint var det i alla fall, alldeles vid Tessinparken.

Först gick det bra, fast det var många lösa hundar i lokalen. Lydia satt så snällt vid mattes fötter. Men sen blev det slagsmål mellan en fransk bulldog och en schnauzer, så då blev Lydia rädd och ville sitta hos matte i soffan. Hon tycker inte om när det blir bråk. Om det inte är hon själv som bråkar, förstås.

Rut höll sig på golvet och såg till så att ingen kom in under deras bord. Hon vaktade lokalens gemensamma vattenskål också. Eftersom den råkade stå nära deras bord, så tyckte hon att den var hennes. 

Efter fikat så blev det promenad i blåsten på Gärdet, innan det blev buss- och tunnelbanefärd hem.

Lydia tyckte nog det var trevligare att åka buss än att gå på café, särskilt mot slutet är det kom på små barn som ville klappa.

Rut satt och halvsov på bussen. Det är jobbigt att vakta vattenskålar, och sen försöka finta bort stora långbenta hundar på Gärdet.

När de kom hem hade husse och jag en överraskning.

Det var dags att säga adjö till gamla tjock-tv:n. Den har bott hos husse och matte längre än jag, sedan 1989, så den började bli lite trött.

Nu har vi en ny, stor platt-tv. Fast jag undrar om den håller i 25 år? I värsta fall har vi kvar farmors gamla tv i källaren. Den är också från 80-talet, och borde hänga med ett tag till, för den är inte lika uttittad.

Fast inte har programmen blivit bättre, möjligen lite skarpare. Jag ska i alla fall hålla utkik efter det där programmet jag har hört talas om: Tik-rundan.