Även om det inte märks på termometern så är det faktiskt höst. Höstdagjämningen passerade i veckan. Det firade jag i dag med att göra något väldigt höstigt.

Ja, ni gissade rätt. Jag påminde matte om att vi har sparat tryffel i frysen från när vi var på Gotland för ett år sedan. Så i dag gick matte ut och grävde ner några stycken. Hur det gick, det ska jag avslöja längre ner i bloggen.

Det var ju ett tag sedan jag skrev något här. Därför kommer här några smakprov på vad vi hittat på senaste tiden:

En dag var vi och hälsade på, inte Maj på Malö, men väl hos Rut på Rindö. Det var härligt väder och god mat, men jag tycker nog att Rut kunde varit lite mer gästfri. Jag fick intrycket att jag inte var riktigt välkommen. Men det gick bra ändå.

En annan dag åkte husse och matte och jag till Gålö där vi gick en härlig promenad, och hade fikastund med utsikt över fjärden.

Det fåniga var att jag fick bada med koppel på, eftersom det var mitt under höglöpet.

Vi hade stränderna alldeles för oss själva, trots att det var så fint väder. Sommaren har bara fortsatt och fortsatt, trots att det blivit höst i almanackan.

Häromdagen fick jag följa med matte på fågelskådningsutflykt. Vi åkte tunnelbana till Enskededalen.

Där skulle vi titta på nötkråkor, av den smalnäbbade sibiriska sorten.

Anledningen till att de då och då dyker upp vid Sandsborgs tunnelbanestation är att där växer en praktfull cembratall. Och cembrakottar är det bästa nötkråkor vet. Det tycker husse och matte är lite kul, för när de vandrade i Österrike i somras fanns det gott om cembratallar där.

På ett ställe fanns det en stig som hette Zirbenweg, vilket betyder Cembravägen. Österrikarna gillar också cembrakottar. De gör snaps på dem.

Ja, och så undrar förstås hur det gick på tryffelsöket. Jo, alldeles utmärkt. Jag hittade alla de sex tryfflar som matte grävt ner. Se själva: