Men, kanske någon undrar, det är ju Lydias boll, men Lydia är sig inte riktigt lik?

En berättigad fråga. Men på den här bilden är ordningen återställd. Jag har bollen, och att jag är mig alldeles lik.

Jag tänkte att jag skulle presentera några av mina kompisar för er. Annars har ni mest sett bilder av Rolle och Ressu eller mina sökkompisar. Men jag har också goda vänner i trakten där jag bor.

På morgnarna har jag ofta sällskap med Mitzi, det är hon som hade snott min boll. Och med Viktor, på bilden ovan.

Viktor har flyttat in i Angelas familj. Ni som följt bloggen länge minns kanske afghanen Angela, som var lika gammal som Totti. Nu finns inte Angela mer, men i stället har Viktor fått överta hennes familj.

I morse gick vi till hundrasthagen. Viktor sprang...

...och sprang fort. Det går undan när han sätter fart.  

Men bollar, det har han ingen känsla för. 

Men Mitzi gillar bollar.

Hon gillar bollar så mycket så att det är svårt att få henne att släppa. Så nästa gång vi går till rasthagen ska matte ta med flera bollar. Så att vi kan få varsin.

Ja, ja jag vet att du vill leka, Viktor, men i rasthagen där leker man inte. där jagar man boll, och det är allvarliga saker, må du tro.

Jag har flera vänner i mitt område: Nisse, Emil, Bosse, Luna, Flisan, Foppa, Buster...och så Nimbus som jag är kär i. Hoppas matte kommer åt att ta en bild på honom nån gång, så ni får se en stilig kille.