Nytt år - nya möjligheter. Och just nu, när allt smällandet håller på att klinga bort, så känns allt möjligt. Så känns det alltid när man gått igenom en prövning, eller hur.

Men nyårsaftonen förlöpte tystare än vanligt, och jag kunde njuta av mys i tv-soffan och en och annan godsak nästan hela kvällen. När det började smälla som värst skällde jag upprört, och när inte det hjälpte så sökte jag skydd under torkställningen i badrummet. Men jag kunde gå ut i trädgården för nödvändiga naturbehov både klockan 19 och 00.30, utan bomber och granater. 

Tidigare under nyårsaftonen var matte och jag ute i skogen för en ordentligt rastningsrunda, utan oljud. Härligt att få springa fritt och nosa. Fast jag saknade Totti. Det var alltid roligare när han var med, och jag kunde jaga efter honom eller lägga mig i bakhåll.

I brist på hans sällskap fick Nalle Puh följa med. Matte gömde honom och så fick jag leta upp honom.

Det svåraste var att sitta still och vänta medan matte gömde.

Hittad! Ursäkta den dåliga bildkvalitén. Matte orkade inte bära med tunga kameran.

Och så en gissningstävling.  

Vad tror ni detta kan vara? En fjäder?

Nej, det är en nyårsraket, fotad från vardagsrumsfönstret. Matte testade lite långa exponeringstider på fyrverkeriet. Här är några av resultaten:

Fyrverkerier är vackra också. Synd att de måste smälla så högt.