Jaha, så har man hunnit bli 13 år och två dagar gammal. Firandet och alla grattishälsningar börjar klinga av. Synd, tycker jag. Det kändes skönt att bli uppvaktad. Och att få presenter.

Jag fick en fin boll, av amerikansk typ, lite oval.

Jag njuter av känslan av att äga en ny, otuggad boll som är min och bara min.

Lydia fick en tröstpresent. Ni vet ju hur det är med småsyskon, de blir så ledsna och förstår inte att de måste vänta tills det är deras födelsedag.

Jag erbjöd mig att visa henne hur man leker med den , men hon ville prompt ha den för sig själv.

Så då lekte jag lite med min röda, amerikanska boll.

Jaaa, jag tar lyra!!

Sen var det dags för höjdpunkten. Att undersöka vad som fanns inuti bollen.

Underbar, härlig vit ludd. Det bästa jag vet är att dra ut inälvorna ur bollen. Lydia tittar avundsjukt på.

Lydia ville låna den lite, så då fick hon det.  

För jag ville ju undersöka om det fanns vitt ludd i hennes boll också.

Och det fanns det! Vilken härlig födelsedag! Matte och husse vet precis vad en lagotto vill ha. Att det sedan bjöds på lite leverpastej var ju inte illa det heller.