I dag blev Lydia väldigt ledsen. På förmiddagen, efter morgonpromenaden, så ringde det på dörren. Det var Rolles och Ressus matte som kom. Lydia och jag blev så klart överlyckliga. Vi var övertygade om att nu skulle det bli en härlig utflykt med roliga överraskningar. Kanske spår, tryffelsök eller något annat kul.

Nä, döm om vår förvåning när hon och matte helt sonika gav sig av. Utan oss. Lydia blev otröstlig, och grät en lång, lång stund, trots att husse försökte trösta henne.

Ja, så småningom kom matte tillbaka, med kameran full av bilder.

Hon hade varit i Flen och hälsat på valpar.

Söta, rara valpar av rasen lagotto romagnolo på Kennel Blixtra.

Mamma till valparna är snygga Agnes, som jag har träffat. Men på bilden är det storasyster Majken som leker med två av busfröna. Majken har jag också träffat, när vi var i Flen och letade tryffel för ganska längde sedan.

Matte tyckte att den här krabaten var ganska lik mig.

Ja, alltså när jag var liten. Då såg jag också ut som en leksakshund.

Lite orolig blev jag ju när matte visade bilderna. Att hon skulle få för sig att jag behöver ett småsyskon till.  Men hon lugnade mig med att inget av Blixtrabarnen ska flytta hem till oss. 

Matte hade tagit med en kasse Dagens Nyheter till valparna, och Rolles och Ressus matte hade tagit med fem rejäla buntar, så nu kan valparna kissa hur mycket som helst de sista veckorna innan de flyttar hemifrån. Jag undrar bara i mitt stilla sinne vad alla hunduppfödare ska göra om farhågorna för papperstidningens död slår in? En surfplatta suger inte lika bra.

Annars kan jag rapportera att våren fortsätter att framskrida, även om det faktiskt ligger lite is kvar i Mälarvikarna.

Vi testade isen i går.

Den höll, även om den inte kändes alldeles tillförlitlig på alla ställen.