I dag har vi varit ute på skogspromenad med kära släkten, Rolle och Ressu. Det har varit milt flera dagar, men fortfarande lite snö kvar i skogen.

Här är vi hela gänger, Lydia och jag, Rolle och Ressu. Bakom oss är sjön Öran. 

Jag var ute och testade isen, men matte ville helst att jag skulle gå på land. 

Här är jag och kusin Ressu. Lite släkttycke har vi nog, även om han som vanligt är lite mer välfriserad.

Här är Rolle och Lydia. De är kullsyskon. Även här syns det att Rolle är mer välfriserad. Kan det finnas någon samband? Kan det vara så att matte inte är lika road av pälsvård som deras matte?

Ressu och Rolle tycker att alla stenar är godisstenar. Men hallå, den här är för hög för en gammal man. Hjälp mig upp!

Här är en lite mer lagom sten, där vi alla kunde ta oss upp! Dags för posering och någon liten belöning.

Som ni ser var det nästan barmark på vissa ställen.

Men...vad är det för rött och vitt som skymtar i snåren? en flugsvamp? Nej, det är bara Lydia. Hon har fått såna konstiga griller för sig. Hon ska längst in i de snårigaste snåren, gräva en grop och sen kissa i gropen. Väldigt underligt beteende som hon lagt sig till med ett par månader efter löpen. Det var likadant förra våren. Mattes teori är att hon är skendräktig och letar efter en bra bohåla till sig och sina inbillade valpar.

Resultatet blev att när vi kom hem var jag fortfarande ren och snygg men Lydia var tvungen att bada.

Så här mycket stickor och barr pillade matte loss ur Lydias päls. Man måste väl inte ta med hela skogen hem?