I dag har det varit vackert väder. Sol och flera plusgrader, och fortfarande snö kvar, som blir så där härligt skarig när solen skiner.

Underbart skön att rulla sig i.

Jag skulle kunna ligga här hela dagen. Men det tycker inte husse och matte om, så det är väl bäst att vi går vidare på promenaden.

Änderna hade fått mat och jag frågade om de inte kunde dela med sig.

De var högst motvilliga att lämna matbordet. Ogästvänliga typer, de där ändorna.

I dag hade vi med en ny boll på promenaden, en med snöre i, så att det skulle vara lättare att hitta den i snön.

Det var väldigt praktiskt med en särskild snö(r)boll, som man kan ha när det är vinter.

Vi lekte med snöbollen en lång stund.

Ha, jag ser dig nog, säger Lydia och tar ett språng...

...rakt på bollen.

Vi sprang och sprang...

Men kasta nån gång då, husse!

Vi hämtade och husse kastade och matte tog bilder.

Ända tills Lydia bestämde sig för att det var roligare att ligga och tugga på bollen och sen blev det ett stort hål i den, och den flög inte lika bra längre, så då var det lika bra att gå hem.

Jag kan förresten berätta att min storasyster som bor i Norge, hon fyllde 16 år i går. Jag gratulerade henne på Facebook. Vi har samma mamma men inte samma pappa, så vi är bara halvsyskon. Men hennes pappa är min farfar, så egentligen är vi mer än halvsyskon. Komplicerade släktförhållanden, eller hur.  Min halvbror Otto, som levde tills han blev 15 år och 4 månader, han hade samma mamma och samma pappa som Mena i Norge, men det skilde ändå ett år mellan dem. I alla fall så visar det ju att vi har fina gener i min släkt.

Annars lunkar det mesta på som vanligt här hemma. Förutom att nu har mellanmatte också flyttat. Så nu är det bara jag och Lydia och matte och husse kvar. Och nu har Lydia och jag fått ta över småmattornas rum. Fast det är inte lika trivsamt att ligga där längre, när de är obebodda.

Fast småmattorna kommer ju hem och hälsar på emellanåt förstås.