Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, och det beror på att vi har varit på semester. Lydia och jag checkade in på ett nytt pensionat, Brantbrinks i Tullinge. Toppenställe!

Medan vi var där passade matte och husse på att åka till norra Italien för att vandra i Dolomiterna. De verkar också ha haft det bra.

Medan vi var borta hade lillmatten sett en grävling i trädgården och det var nog den jag fick vittring på igår. Jag blev så upprymd att jag rymde. En och en halv timme var jag borta, men jag tänker inte berätta var jag var eller vad jag gjorde. Någon grävling hittade jag inte, men jag kom hem med pälsen full av hårda små frön som matte ägnade lång tid åt att pilla loss.

Annars brukar det ju vara Lydia som smiter hemifrån när tillfället bjuds...

Lydia gjorde förresten en egen utflykt innan vi alla åkte på semester, men den hann jag inte blogga om då, så då gör jag det nu.

Lydia var lite trött på förortslivet. Hon ville åka in till stan, kolla i skyltfönster, chilla lite i parken och sen gå och fika med någon tjejkompis, sade hon. Så då stämde matte träff med Rut och hennes matte.

De gick till Vasaparken för att testa hundrastgården där. Rut undrade om de skulle leka, men Lydia ville hellre undersöka om det fanns någon smitväg ut ur inhägnaden.

Rut blev inte ledsen för det. Hon roade sig på egen tass.

Och så kom det en lagom stor lekkompis till Rut. Trubbnosar trivs bra ihop, tydligen.

Det blev mycket bus.

Lika barn leka bäst.

Sen kom det ytterligare en kille, med långa öron och sorgmodig blick.

En väldigt vänlig grabb.

Men med ett överskott av hud. När han sprang så hoppade hudvecken och han bytte ansiktsuttryck. Han såg genast mycket gladare ut.

Det blev mycket nosande när alla skulle bekanta sig med varandra.

Här tycker Lydia att det blev lite väl mycket socialiserande, så hon satte sig ner på rumpan.

Efter lite mer bus så blev det dags att krama om de nya kompisarna och säga farväl, för då började Rut och Lydia (Eller kanske deras mattor?) bli fikasugna.

I stan kommer vattnet nerifrån. Väldigt mystiskt, tyckte Lydia.

De hamnade till slut på ett fik där även fyrbenta gäster var välkomna på afternoon tea. Det passade ju bra för en chic italienska och en dito fransyska.

Nybakta scones är helt okej, tyckte Rut.

Det var bra service på stället. Innehavaren kom och bjöd på knapriga hundtuggisar.

Sedan var det dags för hemfärd med tunnelbanan. Lydia var helnöjd med sin heldag på stan.