Pust, vi har drabbats av en smärre värmebölja. I går hade vi 31 grader på termometern, fast det var förstås i solen. Men även i skuggan har det varit 26-27 grader. I dag var det något svalare, men fortfarande alldeles för varmt för min smak. Då finns det bara en sak som gäller - att bada.

I onsdags gjorde vi det tillsammans med våra favoritsläktingar Rolle och Ressu. Men först skulle vi gå spår hade mattorna bestämt. Ja, vi fyrbenta behövde ju i alla fall bara gå spåret en gång. Mattorna var ju tvungna att gå det två gånger. Och eftersom de har två hundar var så fick de ju gå fyra spår...inte undra på att de var svettiga och trötta. I synnerhet Rolles och Ressus matte, som går långa spår. Matte är ju lite bekvämare, så vi får bara korta spår. Men inte ville de bada, tvåbeningarna, trots att de traskat runt i skogen.

  ''

Här är det Lydia som apporterat fyren. Fast hon vill ju fortfarande inte simma, så hon kan bara hämta grejer på grunt vatten.

Annars så väntar hon tills jag har simmat ut och hämtat och så försöker hon sno grejen för mig.

Ni ser hur jag har det.

Ressu har lite av samma problem med Rolle, som gärna vill sno grejer. Fast Rolle simmar även ut själv och apporterar.

Ivrigast av alla är Ressu. Han kastar sig i vattnet för att hinna först.

Mycket plask blir det.

Ingen annan har en chans att hinna med.

Vi njuter allihop av sköna bad...

Hur gick då våra spår. Tja, både Lydia och jag startade bra, men tappade tyvärr spåret mot slutet. Vi skyller på värmen.

Värre var det när Lydia var på näst sista gången på spårkursen i torsdags. Det var på kvällen, så då kunde de inte skylla på värmen när hon tappade spåret.

Det var första gången hon skulle gå ett spår som någon annan än matte hade lagt. Det skulle vara 100 meter, 90 graders vinkel, 100 meter till, 90 graders vinkel och 50 meter till. Dessutom skulle det ligga två föremål, ett på varje 100-meterssträcka som Lydia skulle hitta.

Lydia började bra, men ville svänga alldeles för tidigt, tyckte matte. Bara efter knappt 50 meter, Så matte väntade ut Lydia tills hon fortsatte framåt. Men det syntes att hon tappat spåret. Och efteråt, när matte letade runt efter föremålen som Lydia missat, så visade det sig att Lydia nog hade varit på rätt spår. Spårläggaren och matte hade nog bara olika uppfattningar om hur långt 100 meter är   

Ja, Lydia lär sig lite mer för varje gång och matte också. Matte har framför allt lärt sig att det är jätteviktigt att hon vet var spåret går...

Vi har förresten fått en ny, trevlig kompis, som Lydia har busat runt med i parken i kväll. Hon heter Barbro och är en ettårig lagottotjej. Väldigt snäll och rar. Förhoppningsvis har matte kameran med någon gång när vi träffas så ni får se en bild på henne.