Hej hopp i vintermörkret! Vinter och vinter, förresten, så särskilt kallt är det inte och snötäcket krymper oroväckande snabbt. Och mörkret håller ju sakta på att ge vika. Men lite långtråkigt är det. Matte orkar inte så mycket mer än att släpa sig till jobbet och utföra de mest nödvändiga sysslor. Och några trevliga träffar med kompisar blir det inte, för Lydia löper, för andra gången i livet. Precis samma tid som förra året. Matte är ganska nöjd med att det bara blir en gång per år.

I brist på andra bilder tänkte jag visa några bilder från när jag var liten, då matte varken hade digitalkamera eller blogg. Men nu har hon ju fått en ny fin dator och en ny fin kombinerad skrivare/skanner.

Här är jag och mina sju syskon på Lägdens kennel i Jämtland, i april 2002. Det är jag som ligger längst till vänster. Jag var tydligen störst när vi föddes och störst när vi flyttade hemifrån.

Här ligger jag till höger i bild. Orange med vita tecken.

Här är några bilder på mig och syskonen den dag i juni då matte kom för att hämta mig.

Jag var en ganska kaxig grabb redan då.

Här vilar jag på min uppfödares köksgolv inför flygresan ner till Stockholm.

I Mitt nya hem fick jag äta välling, xdet var mumsigt.

Lite snöre är också gott.

Men mattes tår var nog det allra bästa.

Ja, det var en liten tillbakablick, i brist på annat.