Ja, nu är årets sista skälvande timmar inne. Och nog skälver det alltid, pangar och dundrar så jorden skakar fast klockan bara är fem på eftermiddagen. Det blir en låång kväll det här   

Men när det ännu var ljust gick jag, Lydia, matte och husse en härlig, tyst promenad i skogen. Ja, tyst och tyst, Lydia skällde ju som vanligt och ville att jag skulle jaga henne, men det hade hon inget för. Jag har väl annat för mig på skogspromenader. Nosa efter möss och annat kul.

Och rulla mig i den sköna, fuktiga mossan.

Lydia skulle förstås dricka i varje vattensamling, och det var tätt mellan dem. Och dricka det gör man ju bäst liggande, eller hur?

Jag bad i stället husse sätta fart på pumpen nere vid scoutstugan. Där kan man släcka törsten utan att bli lerig.

Mmmm...gott!

Jämförelse innan vi klev in i bilen. Lydias vita ben var svarta, men mina var ljusa och fina som vanligt.

Visserligen fick vi duscha båda två när vi kom hem, men min dusch gick snabbt.

Lydia däremot fick duscha lääänge, medan matte schamponerade och pillade loss alla barr och småkvistar som kilat sig fast i pälsen.

Nu lyssnar vi på musik och väntar på nyårssupé. Önskar er ett gott nytt år, alla vänner därute!