Hösten fortlöper i sakta mak. Det går lite långsamt, delvis beroende på att både matte och husse hostar och snörvlar. Inte har de ork till så långa, raska promenader som vi är vana vid. Möjligen kan det bli lite halvhjärtad bollkastning.

En liten boll gör promenaden mycket roligare, tycker Lydia.

Jag gillar också bollar, speciellt de där gröna eller röda som heter äpple. Det finns gott om dem så här års.

Lydia gillar också äpplen, men hon är lite lat och väntar på att jag ska tugga sönder dem. Sedan tar hon bitar som jag tappar.

Undrar när Lydia blir så stor att man ska slippa dela maten åt henne.

I går förberedde vi oss för storm, men ovädret Simone orkade inte ändå upp till Stockholm. Rejält höstigt har det ändå blivit med regn och rusk och vintertid. Det sistnämnda är ett elände. Måltiderna är sedan i söndags en timme försenade. Det hjälper inte med anklagande blickar och pip, vi måste ändå vänta.

Men annars har det varit några fina veckor, med mycket sol, varma dagar och vackra höstfärger. Här är några bilder som matte tagit:

Den här bilden gillar hon så mycket att den får komma med i bloggen, trots att den inte är skarp:

Lydia i fullt språng över höstlöven!

En ros slog ut i veckan. Årets sista?