Nu har vi varit på semester! Verkligen avkopplande och omväxlande. Och resan började bra, eller hur?

Vårt första stopp var Smultronstället i Söderköping. Där får alla hundar vatten och gratis mjukglass. Som vanligt hade Lydia halva sin portion kvar när jag hade ätit upp min. Men matte fyllde på min bägare med lite av sin glass.

Matte och husse hade fått mer än de mäktade med i alla fall.

Sedan fortsatte resan ner till Öland. En dag besökte vi Eriksöre camping.

Där tänker de på oss fyrbenta gäster. Egen badplats.

Där fanns en inhägnad rasthage där vi kunde leka.

Det fanns en riktig agilitybana, men den brydde vi oss inte om. I stället testade vi natur-agility.

Många skojiga saker att klättra på.

Man måste ju tänka på formen även om man är på semester.

Det finns mycket att se på Öland. På en mur satt de här fina ank-potatisarna. de ser smaskiga ut.

Tyvärr trodde inte matte och husse att odlaren hade lagt upp dem som smakbit åt passerande hundar.

En dag gick vi en långpromenad på södra Alvaret. Där får korna gå lösa och hundarna i koppel. Knasigt, va?

Vi gick en hel mil. Som tur är hade matte tagit med vatten att dricka, och vi gjorde några badstopp. 

Efteråt hade matte, husse och deras vänner picnic. Tror ni de hade tänkt på att fixa massäck åt Lydia och mig? Nix. Men matte och husse delade med sig lite.

Efteråt åkte vi ner till stranden och tog ett dopp i Östersjön. Gissa om det svalkade skönt.

De har fina stränder på Öland också. Ganska folktomma.

Gott om plats för Lydia och mig.

Nästa dag testade vi en annan strand. Där var vi alldeles ensamma.

Att simma är inte så lätt på Öland. Man får gå länge för att komma ut på djupt vatten. Det passar Lydia perfekt.

Men det är skönt att springa i strandbrynet.

Eller att bara strosa omkring och spana efter småfisk.

Efter Öland åkte vi till Växjö.

Där tog vi in på världens bästa B och B, hos moster G! Bra käk och sköna soffor att vräka sig i.

Där roade vi oss med att hälsa på hos en massa av mattes släktingar. Här är en bild från när vi hälsade på hos Babe. Hon blev nog lite besviken när varken Lydia eller jag ville leka med henne. Vi hade ju fullt upp med att utforska hennes härliga hus och trädgård. Och det blev ett besök värt att minnas. Först kissade jag på en blomkruka som stod på golvet i matrummet, i bara farten.

Sedan snodde jag en bit pizza från en tallrik. Men vad väntar de sig när de serverar maten i lagom noshöjd? Matte skämdes - som en hund. Hon brukar ju skryta med att jag aldrig stjäl mat från bord eller diskbänk.

Sedan bet jag sönder Babes boll och Lydia kräktes på gräsmattan - trots att hon aldrig hann sno någon pizza.

Droppen var nog när Lydia blev rädd för en sten som rörde sig.

Det var ingen sten utan den glupska sköldpaddan Scarlett. Lydia blev dödsförskräckt och började skälla och jag rusade dit för att rädda henne. Då räddade Scarletts lillmatte sköldpaddan, och Lydia och jag fick sitta i bilen tills det var dags att åka hem. Lika bra det, för då var vi både trötta och belåtna med besöket.

Ja, och dagen efter åkte vi hem till Stockholm igen. Borta bra, men hemma bäst. I dag har vi badat i Mälaren och nu väntar en helg med många långa promenader.