Nu är det sommar på riktigt, så somrigt att till och med matte vill bada. I dag åkte vi till Östnora, tillsammans med Rolle, Ressu och deras matte, så att matte skulle kunna ta årets premiärdopp.

Hon bangade ju ur när hon var på kryssning i Svalbard för några veckor sedan. Då erbjöds alla som ville att få bada i ishavet. Polar plunge kallade de det. Det flöt isflak i vattnet som var högst fyra grader varmt, men folk stod på kö i alla fall.

De hade säkerhetslina, utifall att de skulle drabbas av köldchock.

Nä, det är inget för att matte. Men i dag tordes hon doppa sig. Hon hade ju en lömsk baktanke också.

Det var att Lydia skulle lära sig simma.

Jag och Ressu hängde med, som moraliskt stöd.

så där, lugnt och fint nu, du kan simma, bara du försöker.

Hu vad hon skvätter.

Men titta! Hon simmar!

Lugnt och fint och med kraftfulla tag.

Puh, äntligen i säkerhet med fast mark under tassarna, tänker Lydia.

En sån chockupplevelse för en badkruka.

"Kom nu, Lydia, det är skönt att simma", lockar matte. "Blä, glöm det. Jag stannar här", säger Lydia.

Vi andra: Jag, Rolle och Ressu och deras matte simmade alldeles frivilligt.

En alldeles underbart solig dag var det vid Östnora. Nu när det är fullt av folk som vill bada vid stranden får vi fyrbenta hålla oss till hundbadet, som samtidigt är iläggningsplats för båtar. Så rätt var det var fick vi lämna plats åt en båttrailer som skulle fram. Men det gjorde inget, för då hade jag redan börjat skaka av köld. Då gick vi upp på en härlig gräsplan och sprang oss varma. Tack för trevligt badsällskap och tack för att Lydias simning dokumenterades, säger vi till Rolles och Ressus matte.