Våren borde få anmärkning för sen ankomst, tycker matte. Det är alldeles för kallt för att vara 15 mars. Många minus på nätterna, och knappt över nollan mitt på dagen. Men solen är stark och lyckas ändå knapra lite på snötäcket varje dag.

På vissa ställen i söderläge har snön alldeles försvunnit.

På andra ställen finns det hur mycket snö som helst, till exempel i vår trädgård.

Och Lydia och jag har inget emot att vintern dröjer sig kvar. Våga Vägra Vår (VVV), är vårt valspråk. Det är härligt med snö. Man kan äta den och krafsa i den.

Och man kan ta långa, härliga snörull.

Skarsnö river så skönt i pälsen.

Och den utgör ett perfekt underlag för allehanda sporter. Man sjunker inte ner en millimeter.

Bra fart få man i jakten på bollen. Den här bilden tog matte i går.

Jag var snäll och lät Lydia låna bollen lite också.

Det är skönt att matte inte hunnit klippa av vinterpälsen, fast hon kunde ju ha förbättrat utsikten lite.

I dag gick vi ner till Mälaren och kollade isläget. Isen bär fortfarande, men det dundrar så konstigt i den, och den har bildats märkliga formationer.

Här, alldeles nära stranden, har det bildats en isvåg. Undrar hur det har gått till?

Det är svårt att åka skridsko på den här isen.

Även om våren dröjer så har dagarna blivit längre och vi hoppas att matte ska ta oss med på lite träning snart. Det har varit lite stillsamt ett tag, när Lydia har löpt och jag har varit krasslig i magen. Inga hundkompisar har vi fått träffa. Men det ska det snart bli ändring på, hoppas vi.

Ska vi inte hitta på nåt, matte? Jag har tråkigt, säger Lydia.