Jo, vi överlevde nyårsafton, även om det var tufft. När det pangade som mest sökte jag skydd i badkaret. Det var i alla fall skönt att det pangade lite mindre inför nyårsafton än det gjort tidigare år. Vi kunde till och med gå ut kvällen före nyårsafton utan att bli ihjälskrämda.

Kanske våra Dap-halsband hade lite effekt, för jag kunde till och med äta lite mat under nyårskvällen, och gå ut och lätta på tryclet vid 20-tiden. Lydia höll sig tills det smällt färdigt, vid 01-tiden. då var tolv timmar sen sist.

Nu är det ju tyvärr så att en del har lite krut kvar, så det fortsätter att smälla då och då, men inget mot tolvslaget som tur är. På nyårsdagen gick Lydia, jag och matte en rejäl promenad. Vi stannade till i Gropen, där matte tänkte kasta lite bollar som vi skulle på springa och hämta. Hon hann kasta två bollar innan det kom en familj och började plocka fram grejer. "Tänker ni skjuta smällare?" frågade matte. "Jo, men de smäller inte så högt", svarade pappan i familjen. Varken matte, Lydia eller jag ville stanna kvar och höra hur högt de smällde så vi skyndade oss i väg.

I dag har vi varit och hälsat på en god vän och inspekterat hans nya sambo.

Benny heter han. Vi gick först en promenad ihop, och sen hälsade vi artigt, och därefter gick vi hem till dom för att fika. Men sen var jag tvungen att lära Benny en läxa, för han blev lite närgången när jag var fullt upptagen med att inspektera deras kök. Jag ville ju visa vem som bestämmer. Då blev matte sur på mig. Och Benny blev nog också sur, för han ville inte vara med oss, utan la sig i ett annat rum. Ja, jag tog kanske i lite väl mycket. Fast sen gick vi en promenad till och då verkar Benny ha förlåtit mig. Och så blev han lite kär i Lydia. Han är nog en trevlig prick, fast jag är ju lite känslig när det gäller kök och mat och sånt. Där vill jag inte ha någon konkurrens. Men Lydia får han gärna stöta på, det gör inget.

Som ni ser var det lite snö kvar på fälten där vi gick men annars har det mesta smält bort de senaste dagarna.

Så här mycket snö var det på altanbordet på juldagen. Nu är det inte ett snökorn kvar, så nu kan vi gå ut och fika vilken dag som helst. Och vet ni en sak? Det har börjat bli lite ljusare för var dag som går...