I dag har det varit svampsök för hela slanten, och så lite bad också förstås.

Det började på morgonen med att vi sammanstrålade med Rolle och Ressu i vår sökskog. Men i dag skulle vi inte söka människor utan tryffel.

Vi gick en liten skogspromenad medan tryfflarna låg till sig.

Lydia ska både bada och kissa i lerpölarna.

Jag fick börja med tryffelsöket och hittade raskt tre tryfflar. Det roliga tog slut alldeles för fort.

Därefter var det Lydias tur. Hon fick börja med att lukta på en av tryfflarna jag hittat och sedan var det ingen tvekan om vad hon skulle göra. Nosen ner i marken och sedan letade hon snabbt upp tre tryffelgömmor och markerade fint genom att krafsa i marken.

Rolle hade inte heller några problem, och undan gick det.

Till slut var det bara fyra snitslar kvar, spridda på ett stort område och dem fick Ressu ta hand om. Han fick det svåraste jobbet, för det var långt mellan gömmorna och gott om tomma hål där vi andra hade hittat tryffel, men dem markerade han inte. I stället tog han de fyra sista i gott tempo. Här slickar han sig belåtet om munnen efter välförtjänt belöning.

Efter tryffelletandet gick, eller rättare sagt sprang, vi genom skogen ner till sjön. Man blir varm och törstig av att leta tryffel.

Som vanligt var det Ressu och jag som stod för simningen. Lydia och Rolle höll sig mest på land.

Ressu kastade sig glatt i sjön.

Matte ville testa vår nya frisbee, som vi fick som bonus i zoobutiken, som vattenleksak, men den var så svår att upptäcka. Trots att Ressu och jag letade så blev den kvar bland näckrosbladen. Lydia blev lite ledsen, för hon älskade den där frisbeen, men matte har lovat att åka till zoobutiken och köpa en ny.

Vi hade i alla fall våra gamla badleksak, som vi fick i present av Rolle och Ressu förra sommaren. Här tittar Rolle längtansfullt, men simma ut och hämta den törs han inte.

Jag får göra en livräddarinsats och se till att den inte flyter bort.

Den här skatten vill man inte bli av med. Finaste och godaste badleksaken som finns. Om man bara kunde smyga sig undan i ett snår och tömma den på innehåll utan att matte ser det.

Efter badet blev det fika på klipporna.

Vi hjälper så gärna till att lätta på ryggsäckarna så att det inte blir så tungt att bära.

När vi kom in i bilen för att åka hem upptäckte matte att Lydia inte luktade så gott, så när vi kom hem blev det badkaret och shamponering för hennes del. Själv var jag väldigt ren efter långa, sköna simturer.

När Lydia vilat ut efter tryffelutflykt och bad tyckte matte att det var dags att göra hemläxan från kantarellkursen. Matte hade plockat med sig några kantareller från skogen. Men när hon belönade med klickern blev Lydia jätterädd och gick och gömde sig. Kantarellerna ville hon inte titta åt mer.

Där fick matte förklaringen på varför Lydia inte ville vara med på kantarellkursen. Hon hade plötsligt blivit rädd för klickern som matte använt sedan Lydia var liten valp. Så det matte åstadkommit under två kurskvällar var att effektivt träna Lydia att sky kantareller som pesten.

Men nu när matte visste det så la hon undan klickern, och på sista kursdelen ikväll lyckades hon få Lydia att inse att kantareller var ofarliga. Dessutom kunde Lydia nosa rätt på kantarellen som matte lade ut bland grästuvorna. Visst är hon smart och duktig min lillasyster, som snabbt kom ikapp sina kurskamrater. Men efter 1,5 timmes kurs var hon alldeles slut.

Jag försöker tala om för matte att nu har hon ett jättebra sätt att vänja Lydia av med olater. Nästa gång hon biter mig i svansen kan matte bara klicka med klickern, så blir Lydia så förskräckt att hon slutar. Bra va?