Ja, här har det hänt ruskiga saker. Det tycker i alla fall Lydia. I söndags fick hon nämligen göra sitt MH. Det är en mentalbeskrivning av hund, som man måste genomgå om man vill tävla bruks. Jag gjorde det för över åtta år sen, och nu var det alltså Lydias tur.

Hon fick lite smakprov redan på sökträningen i lördags. På ett av skicken hade figuranten gömt sig bakom en itusågad vattentunna i plast. Figuranten var inte helt dold, huvudet stack upp, men Lydia vågade inte springa fram. Hon stannade en bit bort, glodde på den otäcka tunnan. Sedan tvärvände hon, rusade tillbaka till stigen, över på andra sidan och letade rätt på figuranten som låg där. Hon är inte så modig, min lillasyster, men smart.

I söndags var så den stora dagen. Uppstigning redan klockan fem, tidig frukost och så packade vi in oss i bilen och åkte till Trosa-Gnesta Brukshundklubb. Där träffade vid Rolle och Ressu med husfolk, för Lydias bror Rolle skulle också göra sitt MH.

Rolle startade som hund nr 1 och vi fick vänta i bilen. När han var klar var det Lydias tur. Jag hade tänkt att jag skulle vara med och stötta henne, men det tilläts inte. Därför har jag bara andrahandsppgifter om vad som hände. Och lika bra det kanske, så slapp jag skämmas. Över min mesiga - och ganska olydiga - lillasyster.

Det började med att testledaren skulle kolla om Lydia var sällskaplig av sig och tillät hantering, och det gjorde hon, om än motvilligt. Inte för att hon direkt ogillar att bli hanterad utan för att hon hade så mycket att undersöka. Matte och testledaren skulle leka med Lydia men hon ville hellre springa omkring och kolla vart Rolle tog vägen, och om det fanns några figuranter i skogen. Hon trodde så klart att det var sök. Skog, en grupp människor och en stigledare...men var fanns figuranterna med korven?

Till slut tog hon leksaken de kastade,men i stället för att hämta den till dem så tog hon med den ner i ett dike för att se om den ville bada!

Nästa moment var jaktlusten. Och Lydia jagade trasan av hjärtans lust, men vågade sig inte ända fram. Tänk om den skulle bitas? Efter det var det passivitet, matte skulle  stå still i tre minuter med Lydia i koppel. Lydia blev väldigt otålig och klagade högljutt.

Men så var det dags för avståndslek. Äntligen en figurant. Lydia rusade iväg, men figuranten hade ingen godis, bara en lektrasa. Lydia blev besviken och sprang tillbaka till matte.

Nästa moment var en overall som hastigt rycktes upp framför nosen på Lydia när hon och matte kom gående på stigen. Behöver jag säga att Lydia for i väg bakåt. Men hon flydde inte så långt som matte befarat.

Och inte har hon svansen mellan benen, tvärtom ligger den upp över ryggen på ett icke-lagottoriktigt sätt. Och skäller argt på overallen gör hon.

Efter lite övertalning och en snabbkoll i skogen låter hon sig övertalas att hälsa på overallen.

Nästa moment var skrammel. Lydia blev rädd så klart, tog en vända i skogen  men lät sig sedan lockas fram till oljudet.

Sedan kom SPÖKENA!

Så här såg de ut när Rolle mötte dem.

Lydia skällde högt och argt, och när spökena kom närmare drog hon sig bakom matte, och sedan bort till publiken. Inte tänkte hon skydda matte från de otäcka spökena.

Här gömmer hon sig bakom beskrivaren. Bäst att ta betäckning ifall gastarna anfaller.

Till slut fick matte klä av spökena coh då vågade sig Lydia fram.

Fast då hade hon redan tappat intresset  och gick för att se om det fanns några figuranter i skogen. Eller Rolle. Eller ganske något lämpligt lerdike.

De avslutade med lek. Egentligen skulle det vara skott på slutet, men Lydia hoppade över det momentet, eftersom hon inte gillar skott. Rolle däremot klarade av skottprovet med glans!

Ja, sedan var de klara. Även om inte Lydia var så modig och vågade sig fram till farorna inom den angivna tiden så var hon obekymrad efteråt, och hade riktigt kul hela tiden, for fram och tillbaka i skogen och kollade in allt som hände.

Jag kan väl tillägga att när jag gjorde MH för över åtta år sedan, så skällde jag inte en enda gång, bara morrade dovt åt spökena. Jag gjorde inga undanmanövrar alls, gick fram till overallen, skramlet och spökena på egen hand utan att titta åt mattes håll. Jag kunde återuppta leken efter skotten och sprang ifatt och fångade trasan i jaktleken. Och under passiviteten så låg jag ner och kollade in publiken. Men tyvärr har matte inga bildbevis på detta. Det var någon som filmade när vi gjorde MH under Lagottoklubbens aktivitetsdagar på Öland 2003, men vem som filmade vet vi tyvärr inte.

Lydias MH är i alla fall förevigat på foto ( av Rolles och Ressus matte) och på video (av husse). Så småningom ska jag lägga ut en filmsnutt och ett protokoll, för er som är mer nyfikna. Filmen behöver bara bearbetas i mattes dator, som först måste trimmas lite.

Så kan jag rapportera att våren har slagit till på allvar. I dag var det soligt och varmt, humlorna surrade, björkarna står gröna och forsytiorna lyser gula. Det blev både lunch och fika ute i trädgården. Riktig försommarkänsla, bara badet som fattas...