I dag har det varit en välsignat vacker vårdag. Uppåt tio grader varmt mitt på dagen och grannens snödroppar har tittat upp ur marken:

Jag blev lite ängslig till en början, när matte sa att det var skottdagen i dag. Men hon förklarade att det inte betyder att det ska skjutas, utan att det är en dag där man stoppar in lite överskottstid, så där vart fjärde år. De där överskottstimmarna passade vi på att tillbringa på Stockholms södra brukshundklubb med Rolle och Ressu.

Matte var lite lat och tog inte med någon kamera, men hon fick låna några bilder av Rolles och Ressus matte:

Först tränade vi lydnad. Det gick bra. För alla utom Lydia. Här ska hon hoppa över ett pyttelågt hinder. Borde väl inte vara så svårt, eller hur?

Men Lydia tog en omväg för att slippa hoppa.

Det var inte det enda tokeriet hon ägnade sig åt. Hon kunde stört omöjligt gå fot, och sitta ner på den blöta, kalla marken var inte att tänka på. (Däremot kastade hon sig senare med förtjusning i de kalla, blöta dikena) Hon hade fullt upp med att spana efter Rolle och titta på folk som gick förbi långt borta. Till slut slog det över fullständigt, hon snodde Ressus boll och for iväg med den upp i skogen och ville absolut inte komma tillbaka.

Ja, ja, jag sa ju att det var att utmana ödet att döpa henne till Lydia. Men var det någon som lyssnade till  Mig? Nädå. Nu tror jag matte överväger att döpa om henne till Olydia för gott.

Kanske var det därför matte såg så sur ut när hon och Sus fikade, trots att solen strålade och de fick inviga utemöblerna på klubben. Hon tänkte på Olydia.

Ser ni parkeringen där bakom? Där fick vi fyrbenta sitta, medan de fikade och fikade, och pratade och pratade. Sus hade med sig bullar och matte hade bakat muffins. De gjorde sig ingen brådska minsann.

Men sen fick vi faktiskt komma ut och träna budföring, alla fyra. Det är det roligaste som finns, näst sök. Och Lydia skötte sig, om inte exemplariskt så i alla fall godkänt. Sedan gick vi en skön promenad i skogen.

Ungdomarna rasade som vanligt.

Riktigt skönt att Lydia hade någon annan att hoppa på.

Då kunde Ressu och jag gå och sidan, snacka lite killsnack och nosa efter våren, lugnt och metodiskt. Som ni ser är vi nysnaggade båda två. Jätteskönt. Lydia och Rolle som ska på utställning på söndag får dras med sin tjocka päls.

Apropå päls så åkte vi förbi Parma på hemvägen och matte köpte ny klippmaskin, ny sax och en dunk balsam. Som tur är testade hon inte på mig. Balsamet fick Lydia pröva efter kvällspromenaden, för då skulle hon bada. Och plocka bort alla barr som hade fastnat under skogsturen. Det är skönt att vara kortklippt. Och det bästa av allt...eftersom Lydia ska vara snygg på söndag så kan hon nog inte åka på sökträning på lördag...