I morse strålade solen så matte tog med kameran på morgonpromenaden. Vi gick till hundrastgården och för lite morgongymnastik.

Soligt och några minusgrader. En härlig morgon.

Fast Lydia och jag hade helt olika uppfattning om hur man bäst fördriver tiden i rasthagen. Jag tycker att man ska ska strosa runt och kolla in vilka som varit där de senaste dagarna.

Lydia tycker att man ska leka och brottas och jaga varandra.

Kom igen, gubbe, säger hon. Jag bara viftar avvärjande med tassen.

Men hon låter sig inte avskräckas.

Hon knuffas och bråkar, som vanligt.

Här är fler bilder. Om du klickar på dem blir de större:

Efter en stund kom vår kompis Nisse till undsättning. Toppen, då fick jag lite lugn och ro medan han jagade Lydia runt hagen.

Nisse är stor, men jättesnäll.

Jag gör en id-koll, för säkerhets skull. Nisses andedräkt står som ett rökmoln ur munnen.

Nisse gillar också snö.

Lydia gillar att springa, oavsett underlag.

Jag tog det mest lugnt medan de rasade runt, men så tog Nisses husse fram en rolig leksak.

Den där vill vi också ha, sa Lydia och jag och satte efter honom.

Jag har erövrat skatten.

Nu är den min, bara min.

Lydia var också intresserad.

Snäll som jag är lät jag henne låna den en stund. Men då ville Nisse ha tillbaka den.

Ge hit den, sa han till Lydia.

Och hon kastade en blick på Nisse, och tappade leksaken i blotta förskräckelsen.

Nisse blev glad när han fick den tillbaka!

I kväll har matte och Lydia varit på lydnadsträning i tältet igen. I kväll kom agilitygungan fram, och gissa och Lydia blev rädd när den smällde i marken. En ovanligt högljudd gunga var det. Undrar om Lydia kommer att kunna tävla i agility nån gång, om hon ska bli så rädd för gungan?