I dag hittade Lydia ett smithål ut från vår rasthage. En tuja som håller på att åldras har glesnat lite och i dag hittade Lydia in i busken och ut på baksidan. Hon följde väl spåret av grannens katt som brukar ta den vägen in till fågelrestaurangen.

Så när matte tittade ut i hagen såg hon bara mig, ingen Lydia. Hon ropade och väntade några minuter, utan resultat. Då tog hon på mig kopplet och så gick vi ut på gatan. Där kommenderade hon "skall". Och när jag skällt några gånger kom Lydia sättande från en av granntomterna. Hon vill ju alltid vara där jag är.

Så nu blir det inget släpp i rasthagen förrän kryphålet är tätat. Synd för jag tyckte att inkallare var ett lönsamt och lagom lättsamt jobb.

Så här mycket snö var det i vår hage 7 februari för två år sedan. I år det knappt sporredjupt.

Nu i kväll är det bara minus fyra grader ute. Rena värmeböljan.