Så var julen över för denna gången. Vi har haft det lugnt och skönt, ätit gott och gått långa promenader. Precis som det ska vara.

På julafton var förstås Lydia och jag väldigt spända på vad vi skulle få i julklapp.

Undrar vilket paket som är mitt. Jag gör lite julklappssök.

Väntan är väldigt lång för den som är liten...

Äntligen dags att öppna paket. I år fick Lydia och jag börja, för tvåbeningarna börjar tröttna på att vi ska hjälpa till att öppna deras paket. I stället fick vi våra paket först av alla, så att vi skulle vara sysselsatta ett tag.

Lydia tog sitt paket och gick i väg. Hon var orolig att jag skulle sno det för henne.

Hon la sig under bordet och började försiktigt nosa på klappen.

Själv började jag vant och raskt att riva av papperet.

Mmmmm..ett härligt, rosa tuggben. Precis vad jag önskat mig. Jag kan avslöja att Lydia fick ett precis likadant.

Snön försvann lagom till jul. Och sjön är isfri.

Därför var det liten juldagsregatta i söndags, när vi gick lunchpromenad i det sköna vädret. Det ryktas om gula kantareller och vårblommor, men vi har inte sett till några än.

På juldagskvällen började det blåsa upp och natten till annandagen kom en objuden gäst på besök: stormen Dagmar. Det dånade under natten och på morgonen var vi utan elström en timme. Men husse tog oss på promenad och när vi kom tillbaka hade matte kokat te, för strömmen hade återvänt. Hemma hos oss hade Dagmar annars inte gjort så mycket ofog. Vår soptunna hade vält och julkransen på dörren hade hamnat under trappan. Hos grannen mittemot hade några takpannor lossnat och ett plastbord hade blåst från baksidan, över taket på carporten och slagts i spillror på gatan.

När vi gick promenad upptäckte vi att pinntillgången är säkrad för lång tid framåt. Massor av grenat och kvistar överallt, och många tallegrenar att pinka på.

Många träd hade blåst omkull. Det här hamnade rakt över staketet vid 4H-gårdens paddock.

Vi hoppas på lite nyårsstorm också, så att dynamitarderna inte vågar gå ut!