I dag var det faktiskt lite frostvitt på marken och nu ikväll flög det något som med lite god vilja kan kallas snöflingor i luften. Kanske blir det vinter i år igen. I lördags, när vi var på sök, kändes det i alla fall som behaglig höst, även om marken frusit till lite grann.

Det var länge sen vi var på sök. Jag fick hedersuppdraget att valla rutan åt de andra, som vanligt nu när jag blivit pensionär. Riktigt välvallat blev det, och en och annan godisbit fick jag för besväret.

Lydia har ju haft en tendens att starta med ett frivarv där hon kollar av hela rutan på en gång, så den här gången hade de en ny taktik, tvåbeningarna. Hon fick se de första figuranterna få ut och gömma sig, och då blev hon så ivrig att hon glömde frivarvet. Dessutom matade de henne med korv halvvägs till stigen, så att hon inte hann börja fundera på att smita ut på egna äventyr där heller.

I går kväll var Lydia och matte på agilityträning i Gladö ridhus. Och matte blev glad över Lydias framsteg. I går tog hon tre hopphinder efter varandra. Annars brukar hon bara hoppa ett, och så smita runt nästa. I synnerhet om det väntar något roligare hinder bakom, t ex en tunnel. Snart fattar hon nog galoppen, det lilla yrvädret. Det märkliga är att Lydia är jätteduktig på något som jag inte kan. Att sitta tyst och snällt uppbunden medan matte och de andra bär fram hinder och bygger banan. Hon kan sitta stilla medan matte fikar också...beundransvärt.

Några bilder blev det inte i helgen. Men  i dag fick kameran följa med ut på promenad, så här får ni massor av bilder:

Det var frost på konstgräsplanen

Härligt med frostigt konstgräs

Det river så skönt när man rullar sig

Men det får man förstås inte göra i fred. Lydia vill bara bråka.

Hittar man en smaskig pinne så vill hon sno den

Kolla in hennes lystna blickar

Och sen ägnar hon sig år sin favoritlek, att jaga svansen - min svans!

Ni fattar vad jag får stå ut med!

Aj, aj aj!

Jag undrar hos vem man ska klaga?

Bättre att fly än illa fäkta

När vi tröttnat på fotbollsplanen fortsatte vi till hundrastgården. Det var fyra hundar där inne, och matte vet ju att jag kan vara lite retlig ibland, så hon parkerade mig utanför. Sen gick hon in med Lydia och tänkte att hon skulle avreagera sig på hundarna där inne.

Om det nu var hundar? Eller skurmoppar?

De verkade ha kul i alla fall.

Men Lydia ville inte leka med dem. Hon satt bakom matte och tjurade, för hon ville ju bara leka med mig. Så när de andra hundarna gick fick jag komma in i rastgården.

Lydia undersökte bollen som de lämnat kvar

Snälla Totti, sa hon, du som är uppkallad efter en fotbollsstjärna kan väl lära mig att spela boll?

En sån begäran kan man ju bara inte säga nej till. I synnerhet som det får Lydia att tänka på något annat än svansar.

Okej, sa jag, kolla in nu hur jag fattar bollen med vänster tass

Så dribblar jag lite åt vänster

Och lite åt höger

Oc så kutar jag med bollen förbi målvakten, lätt som en plätt

Lydia var en läraktig elev. Och min svans fick vara i fred!