Jag måste tyvärr meddela att jag fortfarande haltar lite lätt på höger fram. Nu har det gått en hel vecka och matte säger att vi väntar nog en vecka till innan vi går till veterinären. Och under tiden lever jag ett väldigt tråkigt liv med korta koppelpromenader.

Matte tycker i alla fall så synd om mig att hon har fått sympationt - också i höger fram. Eller höger arm som det heter hos människor. Hon kan knappast lyfta eller bära överhuvudtaget. Att klä på sig är ett smärtsamt projekt. Matte tror att det beror på att Lydia ryckt för mycket i kopplet. Men jag tror mer på musarm. Hon tillbringar alldeles för mycket tid framför datorn.

I vilket fall så satsar hon också på självläkning och väntar med att gå till doktorn i hopp om att det ska gå över. Det brukar funka med det mesta.

I går drog matte och husse till Vindö. Jag fick stanna hemma hos småmattorna, för matte trodde att det skulle bli för ansträngande för mig. Lydia fick dock hänga med. Kanske trodde de att det skulle vara lugnare för Lydia att få träffa Zorro på tu man hand. Zorro och jag kommer ju inte alldeles överens.

  Och tänk, Zorro tyckte mycker mer om Lydia än om mig?

  De lekte så det stod härliga till. Inte kan man tro att Zorro är i gubbåldern, bara något år yngre än jag.

            De härjade så det stod härlga till.

  Fast Lydia var nog den som sprang mest

 Till slut blev hon väldigt trött.   Då var det skönt att få pusta ut under bordet hos husse.

En långpromenad med bad (i alla fall för Lydia) blev det också, och en skön sommarkväll då de kunde sitta ute hela kvällen, om än med fleecetröjan på. Inte illa för att vara den 3 september.