I dag måste jag börja med att berätta om en mystisk inkräktare. Han dök upp igår kväll när matte, Lydia och jag var på väg hem efter sista kvällsrundan runt kvarteret vid 22-tiden. När vi var nästan hemma såg vi en underlig figur slinka över gatan precis framför vårt hus. Han var för tjock för att vara en katt, för stor för att vara en råtta och hade alldeles för korta ben för att vara en räv. Lydia och jag blev först som förstenade, sedan började vi flåsa och då fick han syn på oss.

Han stannade upp och tittade, kanske 20 meter från oss rakt under gatlyset, så han syntes tydligt. Sen vände han och galopperade in på Ruffens tomt och försvann. Ruffen är på landet, men vänta bara tills han kommer tillbaka och får höra vad som hänt.

Lydia och jag började skälla och sno runt som tokiga. Den här doften har jag nog känt nån gång i skogen, men aldrig hemma hos oss. Synd att vi hade koppel på annars skulle jag tagit upp jakten.

Matte sade att det var en grävling. Hon var lika förvånad som vi, för visserligen har vi sett många vilda djur i våra kvarter, men aldrig någon grävling. Däremot har hon träffat grävlingar inne i stan, på Kungsholmen. Där lär de ha bott i landstingsparken.

Tidigare i går kväll var Lydia på dejt. En liten bit från oss bor en lagottokille som heter Vidde och bara är några månader äldre än Lydia. Våra mattor hade bestämt att Lydia och Vidde skulle få träffas och leka i hans trädgård. Tidigare har de bara fått nosa när vi mötts på koppelpromenader. Jag har inte fått nosa. Matte vet att jag inte är så förtjust i främmande ungherrar.

 De började med att hälsa lite försiktigt.

 Snart var leken i full gång.

 De dansade så det stod härliga till

 Undrar vad den här dansen heter?

 De trivdes riktigt bra ihop i alla fall.

 Så det blir nog fler träffar!