Om det varit ovanligt tyst i bloggen ett tag så beror det på att jag tog med mig familjen på en liten Smålands-semester. Jag tyckte matte kunde behöva träffa alla sina släktingar, och vi andra behövde lite rekreation, så vi for i väg allihop.

På resan ner stannade vi till på Smultronstället i Söderköping. Jag hade ju berättat för Lydia om mitt besök där förra året, men hon trodde bara jag hittade på allt det där om gratis glass, så nu skulle hon allt få se.

 Stor fest blev det. Direkt när vi kom fick vi en stor skål vatten medan de tvåbenta valde ur menyn. Sedan kom glassarna in.   Lydia och jag fick varsin bägare med härlig mjukglass. Jag slafsade i mig min blixtsnabbt och blev ganska kladdig om haka och nos. Men Lydia tog god tid på sig. 

  När jag hade ätit upp hade hon halva glassen kvar.   Och på något konstigt sätt så lyckades hon få i sig alltihop utan att kladda ner mustaschen? Tjejer har bättre bordsskick, tror matte. 

Vi gjorde flera stopp längs vägen. Hos P i Harshult blev det Smålandskringlor och rabarberkaka. Där lyckades vi skälla ut bordercollien Benson, trots att han inte gjort något ont. Därefter var det födelsedagsfika hos E i Växjö. Även där lyckades någon smakbit hitta vägen ner under bordet. Fast det märkvärdigaste var att det luktade kanin. Och jag fick inte komma in i sovrummet och inspektera. Där huserade nämligen Tyra. Hon fick inte vara med och fika när Lydia och jag kom på besök. undrar varför?

Till slut hamnade vi äntligen på världens bästa pensionat. Hemma hos G!

Där får man ligga i världens skönaste soffor och det vankas godbitar och kli bakom örat i rejäla portioner. Lydia som inte varit där förut blev alldeles paff av all lyx. 

Varje morgon tog vi en lång promenad runt Växjösjön. Där träffade vi en lustig gris.

Jag frågade om han träffat min vän Rudi, men jag fick bara grymtningar till svar.

I Strandbjörket hittade jag som vanligt tennisbollar. En av dem tog jag med hem till schäfern Babe i present i fredags. Hon blev jätteglad, och så jagade hon Lydia varv efter varv runt trädgården. Lydia tyckte att hon var lite för stor, trots att hon busade så glatt med Babe när vi var där i november.

Men nu ville Lydia helst hålla sig på behörigt avstånd, trots att Babe är jättesnäll.

Längs promenadvägen runt sjön har det kommit en ny grej sedan jag var där sist: ett vattenträd.

Om man trycker på en knapp kommer det dricksvatten. Perfekt när man börjar bli lite törstig efter promenerandet.

 Jag älskade att bita av vattenstrålen, men Lydia ville inte gå nära. Hon var väl rädd för att bli blöt.   Aahhh, uppfriskande! Morr, nu tar jag dig, vattenstråle!   Men stå still då, när jag ska bita till.  Tugg, tugg   Medan jag var upptagen med att fånga vattenstrålen så försökte Lydia fånga min svans.   

Det gör ganska ont när hon biter till, men vem har tid att huta åt henne när vattnet försöker smita undan mina tänder.

Riktigt roligt och trevligt var det i alla fall i Växjö. Familjen passade på att fira J som fyllde 60 år, men då fick inte jag och Lydia vara med. Skamligt, tycker jag.

När vi var där pågick Karl Oskar-dagarna som är en slags festival och det var massor av folk på gatorna. Vi satte oss på ett utefik mitt i vimlet. Lydia måste miljötränas, sa matte. Fast jag misstänker att hon mest var fikasugen. I alla fall så kom det en rad människor fram och skulle hälsa på Lydia och mig, och ställde en massa frågor om oss. En dam, som själv hade en lagotto hemma, bjöd på levergodis.

Ja, som ni förstår är Växjö ett toppenställe. Fast jag var ändå glad åt att få åka hem i går. Sista natten åskade det nämligen, och det tycker jag inte om. Längst in på G:s lilla toalett utan fönster gömde jag mig tills det åskat klart.

Och när vi åkte hem i bilen regnade det så våldsamt att när vi stannade och rastade ville jag först inte kliva ur bilen, trots att det var uppehåll just då. Jag var nämligen rädd att det skulle börja åska och blixtra. Det gjorde det inte, som tur var.

Ja, borta bra men hemma bäst, säger de. Fast jag vet inte. I dag har matte både klippt klorna och putsat pälsen på öron och tassar. Det kunde jag gott ha varit utan.