I dag är det en alldeles särskild dag. En viktig person fyller år: Harry Potter.

Jovisst ja, några till, förstås. Lydia och hennes sex Risungssyskon blir ett år i dag.

Hon har blivit uppvaktad, må ni tro. Present har hon fått och extra godis i middagsskålen. Vilket drabbade även mig.   I kväll vankas det inte tårta, men väl glass och det är ännu bättre tycker jag. Det är inte så dumt att ha småsyskon som fyller år.

Ett år gammal är hon, 11,5 kilo tung. I tisdags var hon hos veterinären och fick sin ettårsspruta. Jag slapp följa med och det var tur det. Annars hade jag fått skämmas. Hon skrek så gällt så både matte och tjejen som skulle sticka hoppade högt. Själv har jag aldrig låtit minska gny undslippa mig när jag fått mina sprutor.

Hon har inte löpt än. Synd tycker jag, men matte är nöjd med att det dröjer. Hon är lika sprallig fortfarande, men hennes besatthet av att äta har dämpats. Ibland tvekar hon faktiskt innan hon hugger in. Jag brukar försöka sno åt mig hennes mat också, men matte och husse vaktar som hökar över matskålarna.

Som present lät jag henne brottas med mig lite, det gillar hon. Familjen hade också köpt present.

  Här väntar hon otåligt

Mmmm...säkert något gott, tänker hon.    Tackar  Tjoho, iväg för att öppna   Men vad var det i paketet? Något som piper. Lydia, mesen, blev rädd.   Hon närmar sig försiktigt.  Men snart hade rädslan försvunnit, och hon bar stolt på sin skunk.   God att tugga på   Och pip i båda ändarna hade den  Och flyga kunde den...om mellanmatte hjälpte till   Ge hit!  Den är min!  Jag gillar också skunkar, så jag lurade Lydia att leka med presentpapperet i stället, så att jag skulle kunna dissikera den i lugn och ro. 

Men familjen grep in och gav den tillbaka till Lydia. Den kan i alla fall få vara hel under själva födelsedagen, sa matte.

Ja,ja, kvällen är lång. Vi får väl se. . .