Vinteråterfallet blev kortvarigt. Nu är det sommar - dag efter dag utan ett moln på himlen. Vi har hunnit med både agilityträning (förra onsdan) och sökträning (i lördags) utan att vi hunnit blogga om det. Vi har haft fullt upp med att ta hand om lillmattes franska gäst.

På sökträningen hände något oförlåtligt. Jag reducerades till vallhund (dvs jag fick hjälpa till att valla rutan) medan Lydia fick ta på sig tjänstetecknet och träna sök. Med mina figuranter och mina korvdosor!!

Ja, så mycket till sök var det ju inte. Hon fick se figuranterna springa ut 10-15 meter och så släppte matte henne och hon sprang efter dem ut och fick korv. Men det var bara lite aptitretare, så att hon ska få upp smaken för söket. Lite sur är jag ju fortfarande...

Men så till något trevligare. Det är ju äntligen badväder. I går tog matte med kameran på promenaden.

 Härligt i böljan. Men Lydia drar sig lite för att simma ut. Hon vill gärna hålla sig där hon bottnar.

Hon tycker att det räcker att svalka tassarna - och släcka törsten.

Tjoho, vågor! Drottningholmsbåten har åkt förbi. Jag skyndar mig ner, men kolla vem som flyr till vänster i bilden.

En lokal Mälartsunami.

 Synd att man inte har en surfingbräda.

 Här kommer vågen...

  Värst vad det skummar

  Härliga vågor.

 Nya vågor

 Nu är man lagom blöt, nu fattas  bara en sak...

...att duscha badkrukan!

 Matte och husse är också ena riktiga badkrukor. De doppade inte ens tassarna. I stället ville de gå hem och ta en caffe latte i trädgården och njuta av sommarvärmen. Själv kryper jag in i skuggan och väntar på kvällssvalkan. Det där med sol och värme är ju inte min melodi, egentligen.