Ännu en dag närmare sommaren. Och ikväll hörde vi koltrasten spela när vi gick kvällspromenaden. Det finns hopp, även om prognosen för morgondagen lovar snö.

I dag har matte klippt luggen på Lydia, så nu ser hon ut igen. Och vi ser hennes okynniga ögon. Hon är ett riktigt busfrö, min lillasyster och nu verkar det som om hon har kommit i trotsåldern. I går, när matte tränade inkallning, så ville hon hellre nosa på planen än att rusa till matte. Förut har hon ju älskat att springa till matte och få godis eller kamplek. I dag var vi lösa en stund, och då smet Lydia i väg på egen hand. Annars brukar hon ju alltid hålla sig till mig eller matte. I dag tänkte matte lära henne en läxa, så vi gick och gömde oss bakom ett stort träd. Och plötsligt kom Lydia farande och sprang fram och tillbaka och letade. Fast hon såg inte särskilt rädd ut. När hon inte hittade oss (vilken usel sökhund hon kommer att bli) så satte hon fart mot hemmet, men då tjoade matte och så klev vi fram. Lydia tvärvände och blev nog ganska glad ändå. Vi får se om hon drar lärdom av detta. Men det funkade aldrig på mig, så det lär väl inte bita på Lydia heller.

I går var vi på släktträff igen. Vi träffade Ressu, Rolle och deras matte på Haningeklubben. Vi började med en promenad. (Matte var så lat så hon orkade inte ta så många bilder, så alla vi lagt in i dag, utom de sista, har vi lånat av Rolles och Ressus matte.)

Syskonen rasade runt som vanligt.

Jag visade de små hur man kan tjäna en frolic genom att hoppa genom mattes armar.

Fram och tillbaka, lätt som en plätt.

Fast det är lättare på sommaren när inte matte har å bylsig jacka.

Efter promenaden var det fika i solen. Och nu var utbrytardrottningen inlåst bakom galler. Hon lyckades i alla fall krångla sig över i baksätet och tillbaka. Men lite mer mat så är nog det problemet löst.

Efter fikat var det dags för arbete. Lydia tänar på att sitta kvar. Inte lätt för en så yster fröken.

Hon väntar på frisignalen medan matte halar fram leksaken.

Lite busbelöning

Träning på att sitta still vid sidan.

Rolle fick också jobba. Han har redan börjat att gå fot och har hajat att han ska sätta sig när hans matte stannar. En smart kille!

Ja, Ressu och jag fick jobba lite också, men ingen gitte ta några bilder på oss...Fast å andra sidan är vi ju förevigade så många gånger tidigare, så det räcker och blir över.