Nähä, ingen vår i sikte i dag heller.

Den här soffan får nog stå oanvänd ett tag till. Men ge inte upp. Snart blir det dags för fika i bersån.

Fram till dess får vi ta skeden i vacker tass och gilla läget. Och dagar som i dag är det inte så svårt. Kyligt, men lite soligt. Och så fick vi besök från sydligare nejder: 

Ressu, Rolle och deras matte kom på besök. Rolle har fått lite vitt runt nosen som matchar hans hjärta på bröstet.

Jag tog med dem på en av mina favoritpromenader. Det står på skylten: "Tottis is-led".  Åtminstone tror jag det. Jag hade ju glömt mina läsglas hemma.

Lydia håller koll så att ingen hamnar på efterkälken.

Jag tränar lite spår med Lydia, här har det gått nån. Tror jag.

Lite snöig i fejset blir man av spårarbete.

Det är skönt att det finns lite upptrampade stigar på isen.       

Vi gick förbi kossorna, fåren och hästarna på vägen hem. Jag visade Ressu och Rolle var det finns reservproviant. Om man bara hade vågat gå in till de dör stora bestarna.

Oj, här var det visst möte i lagottoklubben.

Nä, det var bara fåren. De frågade om jag ville vara med i deras flock, men jag tackade och sade att jag har en egen.

Vi gick vidare till idrottsplatsen så att ungdomarna skulle få träna musklerna lite.

Först lite konditionsträning

 Och så lite hopp

 Rolle var jätteduktig på jämfotahopp

Brottning stod också på schemat, så klart.

Rolle garvar åt Lydia när hon stretchar sidan.

Försvinn, din messerschmitt, ryter hon då.      

Efteråt gick vi hem till oss och fikade. Ressu försökte huta åt barnen när de blev för vilda. Men det skulle han aldrig ha gjort.

Då gaddade de sig samman mot honom.

Ja, ja, lika bra att låta dem leka, tänkte jag, för då får jag en lugn kväll.

Jag önskar er detsamma!