I dag blev jag anmäld till polisen. En liten plump i protokollet, kanske. Men det var knappast mitt fel. Så här gick det till:

När matte vaknade frampå eftermiddagen släppte hon ut Lydia på tomten (jag ville inte följa med ut) och gick sen in för att äta frukost. Då började Lydia skälla något alldeles förfärligt så matte gick ut och hyssjade på henne, och öppnade grinden till hundhagen för att hämta in Lydia. Hon lät ytterdörren stå öppen och genom den såg jag vad det var Lydia hade skällt på. Bakom häcken, precis vid vår brevlåda, stod ett fräckt rådjur och glodde. Jag rusade efter rådjuret, som flydde. Lydia hann också smita ut genom grinden som matte öppnat och satte av efter oss. Vi sprang in i en trädgård längre ner på gatan, efter rådjuret. Matte ropade förgäves och gick sen in och satte på sig ordentliga skor för att ta upp jakten.

Jag skakade av mig Lydia och fortsatte den spännande jakten. Matte hittade Lydia, men jag och rådjuret var puts väck.

Ja, efter en timme och tio minuter tröttnade jag och gick hem. Då hade det hunnit bli middagsdags, och jag var lite sugen. Men matte hade hunnit ringa polisen och anmäla mig som saknad.

När hon skulle ringa igen och anmäla att jag kommit till rätta och så gick det inte att spåra hennes anmälan, varken via personnummer och diarienummer. "Det tar kanske lite tid innan uppgifterna kommer in i systemet", sa de på polisstationen. Då undrade matte vad som hände om någon hade ringt och berättat att de hittat mig. Skulle jag få vänta i flera dar innan polisen hittade mattes anmälan?

Hur som helst så hittade jag ju hem igen. Självklart. Fast matte hade hunnit bli orolig. Det hände några gånger när jag var yngre att jag smet iväg efter snygga tikar, men då brukade jag bara vara borta max en kvart.

I helgen märktes det att vårterminen kommit igång på allvar. I söndags var det dags för lite seriös träning i ett jättestort tält som vi hittat efter tips från Ressu.

Stort nog för budföring till och med!

Vi tränade lydnad, både Lydia och jag. Det är ju en del som undrar hur det går med Lydias träning. Jo, sisådär. Hon är läraktig och fattar snabbt, men är samtidigt väldigt otålig. Matte säger att hon är lite "glappkäftad": Låter för mycket och tuggar och slarvar i stället för att hålla fast grejer i ett stadigt grepp. De sitter på golvet och tränar på att Lydia ska plocka upp saker som matte lagt ut. Det gör hon, men hon tuggar och rullar runt med dem i munnen, och när matte väntar på att hon ska hålla dem stilla så spottar hon ut. (Glappkäftad precis som Totti, hörde jag matte säga till en bekant. Vad hon nu menar med det?)

Och så vill Lydia inte komma in och sitta i fotposition vid mattes sida, trots att matte lockar och pockar. Hon svänger genast ut rumpan och vill sitta vänd mot matte i stället. Det är följden av att matte bara tränat med Lydia framför sig.

Men det blir nog bra så småningom. Huvudsaken är att hon tycker det är kul, säger matte. Lydia är ju bara ett litet barn, och barn ska ha roligt, så i söndags var vi på valplek på Norsborgsklubben.

Där fick hon leka med två schäfrar och en risenschnauzer. Lydia var lite blyg till att börja med, men snart kom hon loss.

Hon satte sig i respekt.

Ja, min lillasyster är inte att leka med.

Här är en bild där hon visar sitt rätta jag. Det är den sidan jag ofta får stifta bekantskap med. Till exempel när vi är ute och går och jag hittar en fin pinne. Då brukar jag visa upp den för henne och locka henne att försöka ta den. Vet ni vad hon gör då? Hon försöker inte jaga ifatt mig och norpa den på ett sjyst sätt. Nä, hon hugger tag i min svans och hänger sig kvar där tills jag släpper. Ingen känsla för fair play bland dagens unga...

En härlig dag var det i söndag.

Ett dimlager svävade över fälten ute i Norsborg och solen sken på oss.

Det blev ett långt blogginlägg i dag, men så var det länge sen jag hade tid att skriva. Jag måste innan jag avslutar visa upp mattes handske, som Lydia kommit över:

                 Lydia räknar tydligen med varmare väder, och tror att matte behöver lite ventilation i handskarna. Eller är det för att matte lättare ska få upp godis ur vänsterfickan som pekfingret ska sticka ut?