Jaha, vi överlevde julen utan magkrämpor. Lugnt och skönt har det varit. Eller rättare sagt, kunde det ha varit om inte Lydia hållit igång som vanligt. Nä, värre än vanligt. Hon kände på sig att det var något särskilt i luften, så hon har snott runt och skällt och härjat som bara den.

Massor av nya saker kom fram som måste nosas på. Här bekantar Lydia sig med julbocken. Och både den och granen har hon skonat, än så länge.

Julafton kom, med paket så klart. Jag kollar igenom klapphögen för att se om det står mitt namn på något paket. Lydia fattar ingenting, men vill som alltid vara med och kolla vad jag gör.

Och jo, hon fick också julklapp, fast hon inte varit särskilt snäll. Det måste ha med hennes bedjande ögon att göra.

Fast hon är inget vidare på att öppna paket. Det tog lång tid att få av papperet. 

Jag har ju hunnit få lite mer rutin. Jag hade öppnat och hunnit massakrera min leksak långt innan hon hade fått ut sin ur papperet.

Fast efter en stund la Lydia beslag på båda två, så klart. och sen var hon som åsnan mellan hötapparna: Vem ska man välja?

Jag blev lite besviken, för jag brukar ju få tjurmuskel i mitt paket, men den kom lite senare, till TV-programmen. Fast vi fick lite klagomål från de tvåbenta julfirarna. De tyckte det luktade illa? Av sådana delikatesser?

Ja, annars är det inte så mycket att säga om juldagarna. Några lätta snöbyar, temperaturer runt minus fem...har hört att det varit betydligt värre på andra håll i landet.

Nu laddar vi inför nyårshelgen. Det har redan börjat smälla lite på kvällarna, och jag fasar för den stora kanonaden på fredag.

Tänk om folk kunde nöja sig med naturens eget fyrverkeri, som här:

Kvällens solnedgång.