I dag har vi firat kladdkakans dag. På morgonen sade småmattorna, som båda var lediga idag, att det var kladdkakans dag och därför skulle de baka kladdkaka.

Men när smeten var klar så hände en olycka (tyvärr var jag inte närheten) så det blev ingen kaka, bara kladd.

Men efter middagen, när småmattorna var på spinning (ett slags cykeltur på stället) så förbarmade sig matte och bakade en ny kladdkaka.  Fast när den var uppäten så konstaterade familjen att det inte alls var kladdkakans dag i dag. Den inföll redan den 7 november. Men det gick bra att äta kladdkaka i dag i alla fal.

Eftersom det var några dagar sedan jag skrev så får jag väl rekapitulera lite. Gissa vad det här är:

Åh, nu gissar ni nog alla på att det är Lydias päls. Och det är ju rätt. Men det är Lydias päls när den inte längre sitter fast. I helgen passade nämligen matte på att klippa henne.

Och tänk, det håriga bowlingklotet börjar nästan likna en lagotto. Här är en bild när matte klippt kroppen, men inte benen.

Här är en bild från i dag. Nu är även benen putsade.

Lydia smälter ganska väl in i naturen vintertid.

Som vanligt ska hon härma mig i allt. Matte tycker att hon kunde ta efter mina goda sidor också, men tyvärr måste jag konstatera att hon är en riktig odåga. Hon har börjat bli rymsk av sig och kommer inte längre när matte ropar. Och hon hoppar upp i sängarna så fort hon får chansen, trots att varje väluppfostrad hund vet att det är förbjudet område.  I dag tuggade hon i sig en del av mattan i mellanmattes rum. Och hon försöker tugga i sig inredningen i köket när ingen ser.

Hon växer och har gått upp i vikt, i går vägde hon prick 7 kilo, precis tio kilo lättare än jag. Tur att hon inte är tyngre för hon klättrar på mig när vi är ute på promenad. Hon vill leka, men jag låtsas som att hon inte finns. Hon försöker leka med hundar vi möter också, men av dem vi mötte i dag var det bara Nisse som ville leka med henne. Och han väger 43 kilo, så den leken avstyrde matte.

Fast i kväll hade hon chansen. Vi träffade en söt lagottoflicka som vi aldrig stött på förut fast hon inte bor så långt härifrån. Hon var bara ett år och yster, men då tordes inte Lydia gå fram och hälsa. Hon som annars är så kaxig?

Nä, hon längtar nog efter sin bror Rolle. Det var ett tag sen de fick rasa runt nu.