I dag åkte jag till Haninge BK för att hälsa på kusin Ressu på hans onsdagsträning. Ja, Lydia var också med, för hon ville träff sin bror Rolle, så det blev en riktig släktträff.

Lydia har sluppit ut ur kattburen och i dag fick hon åka där bak med mig, fast i egen kupé.  Jag måste säga att hon skötte sig galant. Inte ett pip under den halvtimmeslånga bilfärden.

Småbarnen lekte förstås. Lydia var lite avig till en början, precis som förra gången, men hon tinade upp så småningom.

Här går Rolle till attack

Lydia gillar att söka skydd mellan fötterna på folk.

Undan går det. De är snabba som vesslor, de små, och inte lätta att fånga på bild.

Efter leken gick vi en skogspromenad alla fyra. 

Inte lätt att fånga fyra lagotto på en bild.

När vi kom till sjön ville Ressu lära Lydia att simma. "Det är inte farligt", sa jag till henne. 

Kom nu Lydia, följ efter farbror Ressu, bara, så ska du få lära dig hundsim.

Nä fy, sade Lydia, här kan man ju bli blöt om tassarna.

Ho, ho, ha, ha...vilka badkrukor till lagotto! Skrattretande! 

Hi, hi, hi. Var det inte roligt, matte? Jag tyckte det var kul.

Vadå, jag var inte så  kaxig när jag var liten? Jag har väl aldrig tvekat att slänga mig i sjön? Va, ville jag inte bada när jag liten valp? Det har jag inget som helst minne av. Det måste vara ont förtal.

När vi kom tillbaka till klubbstugan skulle människorna fika. Ressus matte hade bakat en kaka. Ressu och jag fick inte följa med in och fika, men i rättvisans namn måste jag nämna att  Lydia och Rolle också fick vänta i bilarna. De var nämligen alldeles slut efter leken och promenaden.

Efteråt tränade valparna inkallning. Hur svårt är det på en skala? I synnerhet som det lockas med korv.