Ännu en vacker höstdag är avverkad, med sol, blå himmel och löv som sprakar i gulröda toner. Ett annat säkert hösttecken kan rapporteras: matte har just klippt av mig pälsen.

Nu känner jag mig lätt och fri, och så är det så praktiskt också när man har badat, för då blir man torr nästan på en gång. Fast det har blivit dåligt med bad på sistone. Vattnet har varit grönt och geggigt av blågröna alger, så jag har inte fått doppa lilltån ens.

Fast det är inte roligt att bli klippt. Jag är ju livrädd att matte ska sätta saxen i mitt känsliga skinn. När jag var klar var det Lydias tur på trimbordet.

Men hon den stollan skulle bara bita i saxen.

Matte försökte klippa lite på tassarna, men gav upp rätt snart.

Det viktigaste var att Lydia fick prova på trimbordet, tyckte hon. Och det lilla busfröet skulle bara veta vad som väntar.

Hon har nästan vuxit ur ryggsäcken och förresten vill hon inte bli buren, utan gå själv på promenaderna. Eller rättare sagt springa. Efter mig.

Det är ganska jobbigt att ha en tioveckorsvalp i hasorna hela tiden.

Hon är efter mig hela tiden.

Och hittar jag en pinne vill hon vara med och dela.

Men där får hon tji. Pinnarna vill jag ha för mig själv.

Hon tycker höstlöven är spännande

Och det finns gott om dom, överallt.

Man vet aldrig vad som döljer sig bland löven

Tjoho, en egen Lydia-pinne!

I dag på promenaden träffade jag en gammal bekant: Frodos plastbrorsa Rufus. Han var och hälsade på min extramatte P. Lydia har aldrig träffat Rufus förut men verkade tycka att han var en trevlig prick.

Rufus var lite avvaktande först, med all rätt, för jag hade skvallrat om Lydias vassa tänder.

Men sedan tinade han upp och de lekte lite.

Ja, det är inte lätt att ha en lillasyster att ta ansvar för. Hon är påhittig som bara den och är bara lugn när hon sover.

Växer gör hon så det knakar, 3,8 kilo vägde hon igår, en ökning med 7 hekto på drygt en vecka. Inte konstigt, med tanke på hur hon vräker i sig. Och inte har hon vett att vänta fint på maten heller. Och jag har förgäves försökt lära henne att tigga fint. Hon sätter igång och storskäller så fort hon misstänker att det finns något gott på bordet.

Men ibland glömmer hon faktiskt att äta upp hela frukosten. Då hjälper jag henne med det, för jag är en hygglig storebrorsa.

 

Cissi

12 oktober 2010 22:31

Elton hälsar att den där efterhängsenheten inte går över i första taget..... Hans lillebror är 14 veckor och är fortfarande lika dan - suck ;-)

http://www.tripora.se

 

Rudi

12 oktober 2010 22:32

Ja du, vilket bestyr du har nuförtiden! Vore hon inte så rackarns söt så så skulle jag tycka synd om dig, men det går ju bara inte när man kollar hur hon beter sig och ser ut!

http://www.bmwsfotoblogg.blogspot.com

 

Tessan

12 oktober 2010 22:37

näää fyyy här inne kan jag ju inte vara längre....Trodde inte alls jag var valpsjuk på länge, men jösses blev ju helt sjuk!! du har en fruktansvärd söt lillasyster...suck! Filmsnutten är ju bara så bedårande när denna lilla varelse leker med trossen!Sen sök dessutom...Ja sålänge Primo lever, (vilket jag hoppas han gör lääänge till)så kan jag inte ha valp, han hatar dom och jag är rädd han skulle bita ihjäl en valp härhemma!!
höstfrissa ska fixas här oxå, men jag väntar bara tills orken ska infinna sig...
Kramis!

http://minahundarochjag.blogg.se

 

scala

13 oktober 2010 20:36

Hej!
håller på o samlar hundfolk i stockholm ( o sverige) för o lära känna varandra kolla gärna www.promenera-mera.bloggplatsen.se och ge tips o råd eller liknande :D

http://www.scala.bloggplatsen.se

 

Bettan

14 oktober 2010 06:10

Bilder säger mer än 1000 ord ibland. Hon är verkligen för go den lilla puddingen

http://www.monster-bailey.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   Risungs Lydia Sobria 31/7 2010 - 13/10 2022                                             ...

   God Jul önskar Lydia med flock    

I dag hittade vi de första blåsipporna i "vår" blåsippsbacke, Dessutom såg vi tussilago och ett antal citronfjärilar. + 14 grader och sol. Nu är våren verkligen på G.   Men blåsipporna är mer än en månad senare än förra året. Då var de rekordtid...

Jag vet...det är alldeles för länge sedan jag skrev något här. Inspirationen har inte infunnit sig. Men nu vill jag meddela att det är bara bra med oss. I dag har jag och matte tagit en härlig promenad på sjön Öran med bror Rolle och hans matte. Vi...

Hej igen! Jag kan glädja er med att min brutna klo läker bra, även om jag måste ha sko på mig när jag går ut.  Vi träffar inte så många andra hundar som jag skulle vilja just nu. Jag misstänker att det beror på den där coronakarantänen det talas ...