Det är fortfarande ganska varmt ute och de flesta löven på träden är gröna, så det är nog sommar. Å andra sidan har en del löv börjat få höstfärger.

Det är lite mittemellan sommar och höst  - en ganska trevlig tid. I dag var det soligt och fint.

På träden hänger det massor av frukt.

Och ibland ramlar de ner. Och det tycker jag är bra. En fem-sex äpplen om dagen håller veterinären borta från magen.

Det har varit väldigt växlande väder de sista dagarna, sol och regn om vartannat och regnbågarna har stått som spön i backen. Här är ett smakprov till, taget från sovrumsfönstret:

 Klådan håller nog på att ge med sig lite och även örat är lite bättre, så livet är uthärdligt. Och i går hade matte varit i zooaffären och hade med sig lite godsaker hem: tjurmuskel och levergodis. Hon hade köpt ny matskål och ny vattenskål också, men dem har hon ställt undan. Kanske ska jag byta till 1 oktober. Och så köpte hon ett nytt koppel och ett nytt halsband också, men det var alldeles för litet för min muskulösa hals, det kunde jag se på långt håll. Det kunde nog hon också, för hon brydde sig inte om att prova. Hon får väl åka och byta i nästa vecka. 

Ha en skön och trevlig helg, för det tänker jag ha!      

I dag fick jag äntligen jobba lite. Det har varit lite enformigt ett tag, men i dag åkte vi och hälsade på kusin Ressu på hans onsdagsträning.

Vi tränade lydnad, och till och med det var kul i dag. Det var ju så länge sen sist. Inte så mycket fotgående, men lite apportering, lite hopp och lite framförgående. Och så fick jag göra budföring mellan matte och Maddes husse Weine. Det är ju bland det skojigaste jag vet.

Fast sen fick jag sitta och titta på när matte var mottagare när Tua och Ressu gjorde budföring. Det var inte kul. Då höll Weine i kopplet och det var kanske tur, annars hade jag nog knipsat av det, som jag gjorde en gång när matte tränade budföring med Frodo.

Därefter var det fika. Med tårta. De där människorna som tränar hund hittar alltid en anledning att äta tårta. Det är mycket som ska firas. Även där fick jag bara sitta och titta på. Och sukta. Men jag fick slicka mattes tallrik.

Innan vi åkte hem gick vi och tittade på när Ressu skulle leta upp tryfflarna som hans matte grävt ner. Tyvärr hittade han allihop. Annars kunde jag ha hjälpt honom. Fast matte sa att jag inte fick springa lös i skogen förrän jag var riktigt bra i  mitt öra och kliet är helt borta.

Vi hade tur med vädret också. Det spöregnade på morgonen och på vägen till klubben, men det var uppehåll (i stort sett) medan vi tränade. På eftermiddagen var det ömsom sol och ömsom regn. Och ibland var det både och, och då blev det så här fin regnbåge:

Hoppas att flygplanet inte krockade med regnbågen, utan hann väja.  

Det kliar fortfarande, ifall ni undrar. Och det har spritt sig till örat också, så nu har jag öroninflammation. Matte behandlar med örontvätt och örondroppar som blev över från förra gången.

Jag var lite sänkt ett par dagar, men nu är jag pigg igen så kanske går det åt rätt håll. För att jag inte ska klia mig på bröstet, där jag har rivit hål, så har jag fått klä på mig.

Ganska välklädd, eller hur? Men som tur är slipper jag ha tröja på mig när jag går ut. Annars skulle nog grabbarna i parken garva.

Annars händer det inte så mycket. Matte har jobbat hela helgen, så husse och jag har fått promenera. Årets första äppelpaj är avnjuten och det börjar bli mörkt om kvällarna. Det syns knappast några färgskiftningar på löven än och det är varmt ute, men det märks att hösten är i antågande.

Lagottoklubbens årsbok kom i fredags, och där kunde vi läsa att min mamma hade gått ur tiden vid 13 års ålder. Men det hände förra året. Det är inte alla nyheter som färdas snabbt.

Nu har jag upptäckt att det finns något som överträffar mat, löptikar och bad. Gotländska rabbisar! Fantastiskt skojiga små saker som skuttar omkring och bara tigger om att bli jagade. Jag måste erkänna att när jag var på Gotland i förra veckan återföll jag i gamla ungdomsvanor och stack iväg utan att lyssna på mattes rop.

Fast det har straffat sig. Jag har drabbats av våldsam klåda och har kräkts hårbollar. Matte undrar om jag har smittat av någon slags kattsjuka, men själv misstänker jag att jag drabbats av rabbisfeber. Det får man av besvikelsen över att inte längre få jaga runt efter rabbisarna.

Ja, det har hänt mycket den senaste veckan. Men nu ska allt återgå till det normala igen. Jag har ju varit hos P några dagar medan matte varit på husmorssemester, men igår hämtade husse mig och bara en kort stund senare kom matte hem. Då fick jag ett bad och lite salva och det känns redan som om klådan lindrats något.

Jag har haft det jättebra hos P. Jag var hemma på permission över helgen och när husse skulle lämna mig hos P igen i söndags kväll så släpade jag honom över gatan bort till P:s dörr. Så då förstod han hur bra jag trivdes där.

Innan matte reste bort så var vi ju på Gotland ett par dagar. Det var ju meningen att Ressu skulle följa med, men han var tyvärr dålig och fick stanna hemma. Osis, men nästa gång vi kommer dit, Ressu, så ska jag visa dig jättebra rabbis-ställen. Man blir lite fröig bara.

Här har matte fångat in mig efter min första rabbis-rymning. Ressus matte tog bilden.

En dag skulle vi åka till Blå Lagunen, men den hade nog flyttat på sig, för vi hittade inte dit. Kan också bero på att de öppnat en ny väg dit, så att den vägbeskrivning vi hittat på internet var inaktuell och skylten borttagen. I stället stannade vi till vid Gamle hamn. Tittar ni noga så ser ni Ressus matte som sitter och njuter av sensommarsolen.

Där var vackert.

Små fina sjöbodar.

Vi badade, i alla fall jag. Och så fanns det snår med rabbisar. Jag lyckades jaga upp en, men hann aldrig se vart den tog vägen.

Det värsta var att när vi skulle åka hem var jag full av sju miljoner små hårda frön. Matte fick låna en karda på Risungs gård där vi bodde och kardade bort dem som syntes, men det fanns fortfarande tre miljoner frön kvar som letat sig längst in i hårbotten. Trots att tanterna ägnade båtresan hem åt att plocka frön så hade jag fortfarande massor kvar. Jag hjälpte till själv också, och det var nog därför som jag kräktes hårbollar på natten efter.

Matte tror att det är irritationen efter fröna som orsakat min klåda.

Vi bodde på Risungs gård. Här står jag och spanar efter rabbisar.

Ett spindelnät i morgonsolen.

Vackra blåa bär, men inga blåbär

Är det någon som vet vad det är för bär?

Vacker byggnad

Det fanns massor av får på gården. Och hundar, men jag behövde inte stifta närmare bekantskap med dem. Jag höll mig lite på min kant. Men matte och Ressus matte satt och trånade bredvid valphagen. Massor av valpbilder blev det.

En hel hög 4,5 veckor gamla valpar.

Här är deras pappa, Cleese, som också var på besök

Och mamma Stella.

Bror och syster utbyter pussar

Om du pussar mig...

...så pussar jag dig.

Men om du smockar till mig...

...så smockar jag tillbaka

Då biter jag dig i nosen

Aj, vad gör du!

Mmmm, smakar gott.

Ha ha ha, så kul vi har!

Tanterna hade fullt upp med plåta, och valparna hjälper till.

 Sus, behöver du hjälp med inställningarna?

Ta upp oss! Ta upp oss!

 Liten söt fröken.

Sömntutor      

Valpar ska då bita i allt: svansar...

...och tår

Jag lägger in fler valpbilder som miniatyrer, så kan ni som vill klicka på dem så de blir större, och ni som redan tröttnat kan hoppa över och scrolla neråt.

Ni som läst Ressus dagbok vet ju att ett av de där små vilddjuren ska flytta hem till honom om några veckor

Ressus nya lillebror, Rolle.

Jag blev ju lite orolig att matte skulle drabbas av valpsjuka, men hon har dyrt och heligt lovat att jag inte ska få någon lillebror, så nu är jag lugn.

Det ska i alla fall bli kul att återvända till Gotland och Risungs i slutet av september, för de årliga tryffeldagarna! Och kanske får jag en chans att smita i väg och jaga rabbisar!