Det var väl det jag sade. Lydia skulle visa sin rätta natur efter några dagar. Bara ett exempel. Första natten var hon nästan helt tyst, gnydde bara till helt kort en gång. Andra natten gnällde hon i tio minuter vid halv två-tiden. I natt, tredje natten, skrek hon i högan sky minst en kvart var och varannan timme. Tur att jag kunde dra mig tillbaka ner i källaren. Det var mest synd om mellanmatte som skulle börja jobba halv sju, men hon hade pluggat in öronpropparna.

Hon har börjat utforska huset också, man måste hålla ögonen på henne hela tiden. Fast det är klart, jag har ju märkt att hon ser upp till sin storebror.

Det jag gör, det vill hon också göra.

Det är lite jobbigt att ha lillsyrran hängande i hasorna hela tiden.

Man känner ju sitt ansvar att se till att hon får en god uppfostran.  

Jag började med att lära henne att lira boll. 

Är man syster till Totti så måste man ju visa lite bollsinne.

Och jag måste erkänna att hon inte saknar talang.

Snygg räddning. Hon kanske kan platsa som målvakt.

Det ska börjas i tid...

Några fler stilstudier:

I morgon tror jag vi ska ta itu med sökarbetet. Hon har ju redan fått prova på tryffelsök hos gammelmatte på Gotland. Kanske kan hon få leta efter korv. 

Eller så påbörjar jag hennes simträning. Vi får börja i liten skala.

Men nu har ni säkert fått nog av Lydia. Därför ska jag visa några bilder som matte tog i fredags när vi gjorde en utflykt till Furilen:

Det blåste friskt

Tyvärr fick jag inte bada, fast Östersjön såg så inbjudande ut.

Vackra höstfärger.

Nästan paradisiskt vackert.

Men det finns törnen i paradiset också!

Godnatt!