Doggblogg - om ett hundliv

Alla inlägg under september 2010

Av Lydia - 29 september 2010 20:12

Det var väl det jag sade. Lydia skulle visa sin rätta natur efter några dagar. Bara ett exempel. Första natten var hon nästan helt tyst, gnydde bara till helt kort en gång. Andra natten gnällde hon i tio minuter vid halv två-tiden. I natt, tredje natten, skrek hon i högan sky minst en kvart var och varannan timme. Tur att jag kunde dra mig tillbaka ner i källaren. Det var mest synd om mellanmatte som skulle börja jobba halv sju, men hon hade pluggat in öronpropparna.


Hon har börjat utforska huset också, man måste hålla ögonen på henne hela tiden. Fast det är klart, jag har ju märkt att hon ser upp till sin storebror.

 

Det jag gör, det vill hon också göra.

Det är lite jobbigt att ha lillsyrran hängande i hasorna hela tiden.

 

Man känner ju sitt ansvar att se till att hon får en god uppfostran.  

Jag började med att lära henne att lira boll. 

Är man syster till Totti så måste man ju visa lite bollsinne.

 

Och jag måste erkänna att hon inte saknar talang.

 

Snygg räddning. Hon kanske kan platsa som målvakt.

Det ska börjas i tid...


Några fler stilstudier:

       


I morgon tror jag vi ska ta itu med sökarbetet. Hon har ju redan fått prova på tryffelsök hos gammelmatte på Gotland. Kanske kan hon få leta efter korv. 

Eller så påbörjar jag hennes simträning. Vi får börja i liten skala.


Men nu har ni säkert fått nog av Lydia. Därför ska jag visa några bilder som matte tog i fredags när vi gjorde en utflykt till Furilen:

 

Det blåste friskt

Tyvärr fick jag inte bada, fast Östersjön såg så inbjudande ut.

Vackra höstfärger.

Nästan paradisiskt vackert.

Men det finns törnen i paradiset också!


Godnatt!             

ANNONS
Av Lydia - 28 september 2010 20:55

Nu ska jag fortsätta berätta om vårt trevliga besök på Gotland och tryffelhelgen på Risungs gård. Det var ju inte bara vi som sökt oss dit, utan där var mängder av lagottisar från hela landet, ja det ryktades till och med om utländska besökare.

Och dröm om min glädje när jag fick se några bekanta lockar:

Kung Elliot och Blondin-Stella!

Elliot träffade jag ju förra året, men då var han bara en liten snorvalp. Nu har han vuxit till sig och blivit en stilig grabb.



Och Stella var lika söt som i mina drömmar.

 

Jag kastade mig genast ner på marken och friade, men fick nobben. Hon mumlade något om att hon var bortlovad till en prins på en vit springare. (Eller var det kanske en vit prins som var en jäkel på att springa?)

 

Men då kom Doris tillbaka från tryffelsöket, och mitt hjärta smälte.

Jag viskade ljuva ord i hennes öra, och frågade om hon ville bli min.

Hon sade ja, ja, men mattarna och hussarna sade nej, nej, nej! 

Jag fick nöja mig med att kika på henne i utställningsringen på söndagen. Visst är hon söt, det tyckte domaren också.

Elliot verkade inte gilla mig nåt vidare. Han muttrade något om att jag skulle lämna hans tjejer ifred. Jag kan väl inte hjälpa att jag är så stilig och charmig?  


Ja, det hände mycket där på Risungs gård. Jag kommer aldrig att glömma mannen som stekte kalkonburgare. Han såg min längtande blick och kom ut och gav mig en överbliven burgare när matte och husse tog en eftermiddagsfika i lördags. Tänk att det finns så snälla människor! Då gjorde det inte så mycket att jag fick ligga på hotellrummet på kvällen medan matte och husse var på middag i Rute folkets hus och åt en massa god mat.


På söndagen, efter utställningen, smög matte och husse i väg. Och det var då de hade smugglat med sig lilla Lydia. Hon var nämligen en av Risungsvalparna som vi var och kikade på för några veckor sedan.

Hejdå Lydia och Rolle, ropar de.

Valparnas pappa Cleese.


Så gick det till när Ressu fick med sig sin lillebror Rolle hem, och jag fick en lillasyster, Lydia. Matte lurade mig rejält när hon lovade att jag inte skulle få någon lillebror. Det löftet höll hon ju...

Och det var till Lydia matte hade köpt det där kopplet och halsbandet, som inte passade mig.

Innan vi gick ombord på färjan så fick syskonen återförenas en kort stund på Träffpunkt Gotland i Visby.

Och Lydia åt mat som Ulla hade skickat med. Ni skulle bara veta vad en åttaveckorsvalp kan sätta i sig.

        

Här träffas jag och Lydia för första gången.

 

Här spanar hon in Ressu. Hon planerade säkert nåt lömskt bakhåll.

 

Passa dig för pirayagaddarna, Ressu!

Vi hade stor och rymlig hytt på vägen hem, gott om plats för fyra hundar och fyra vuxna. särskilt med tanke på att två av hundarna var väldigt små.

Här törs jag sitta bredvid Lydia när matte håller i henne, annars håller jag mig undan. Lite senare, när jag hade krupit in under soffan för att få lugn och ro, så kröp hon efter. Då skällde jag till en gång, så att hon begrep att hon skulle hålla sig på avstånd. En gång till här hemma har jag behövt säga ifrån med ett kort skall, men hon blir allt mer närgången.

Rolle är en cool kille. Hoppas Ressu inte får det alltför besvärligt.


Ja, så kom vi hem i söndags kväll. Första natten fick Lydia ligga bredvid mattes säng, och tänk, hon var tyst hela natten. I natt fick hon flytta ut till sitt "bo" ute i hallen. Hon vaknade en gång och pep i tio minuter, men sen blev det tyst igen.


I går var hon väldigt försiktig hela dagen. Ville helst ligga i någons knä, eller mellan (eller ännu hellre på) fötterna.

En riktig mes, tänkte jag.

Hon ville också gärna dra sig tillbaka till sin lilla hundkoja. Men igår kväll började hon tuffa till sig och i dag har hon varit riktigt kaxig.

 

Matte hade köpt en fin fäll som hon skulle ligga på, men det första hon gjorde i söndags var att kissa på den. När hon fick tillbaka den ren och nytvättad  i dag gjorde hon sitt bästa för att äta upp den.

 

Hon har också fått en fin leksak, som jag har vunnit på nån tävling nångång, och som matte lagt undan till henne.

Men hon tycker bäst om att bita på fingrar och tår.

 

En sån lillasyrra! Men tvåbeningarna bara skrattar åt henne. Och när hon kissar och bajsar på golvet får hon inget skäll. Och när hon råkar göra något ute, så öser de beröm över henne. Vad det nu skulle vara för märkvärdigt med det?  Det gör jag varje dag.

     

 När vi ska ut och promenera så behöver hon inte gå själv, utan får åka i en specialgjord ryggsäck som matte lånat av Musses matte. Snacka om bortskämda småglin.

Jag har ännu inte vågat mig fram för att nosa på henne. Då hugger hon säkert pirayatänderna i mina känsliga öron. Kanske kan jag flytta nånstans tills hon vuxit upp? Doris, vad säger du? Finns det plats hos er?

              

    

     

       

            

ANNONS
Av Lydia - 27 september 2010 21:46

Nu ska jag berätta om årets tryffelhelg på Risungs gård i Rute på norra Gotland - lika trevligt som förra året.

Vi bodde på hotellet i Valleviken, matte och husse och jag, precis som förra året.

 

Här ligger jag på altanen till vårt rum.

Därifrån kunde man se soluppgången på lördagsmorgonen, för vi var igång tidigt. Ett 25-tal hundar startade i tävlingsklassen och ett 40-tal i prova på-klassen.

Domaren var från Italien, precis som förra året, men inte samma domare. Här är ekipaget som vann förra året.

Här är en annan av de tävlande i tikklassen. Hon har just hittat något.

 

Matte hjälper till att gräva

Domaren iakttar och antecknar. Tio minuter har varje ekipage på sig.

 

Ja, där hittade de en tryffel!

Här är det Lydias halvbror Darwin som letar tillsammans med matte Jane

Darwin är en jätteduktig tryffelhund


     

Men han är inte så duktig på att räkna. Fyra tryfflar hade grävts ner i varje sökruta, men Darwin hittade 17 stycken (eller om det var 18). Den ekvationen går ju inte ihop? Kanske tur att Darwin inte kan räkna, för då hade han väl lagt av efter fyra.


Tyvärr så missade vi kusin Ressus insats i tävlingen. Vi kom precis när han var klar.

Det syntes på skägget att han hade jobbat hårt. Och duktig var han! Han kom fyra i hanhundsklassen!!! Inte illa för en fastlänning. Gissa om jag var stolt över min duktiga kusin!

Själv nöjde jag mig med prova på-klassen.

 

Här gräver jag för fullt. Är det månntro tryffel jag hittat?

        

Nej, det är bara gräsrötter jag letar efter.

Jag fördriver tiden i väntan på min tur i ekdungen där borta.

Och det gick bra, jag hittade flera tryfflar, men så var jag ju inte heller ren nybörjare. Jag hade ju provat på förra året också. Och så har jag ju fått följa med Ressu och träna ett par gånger.


Kul var det i alla fall, och vackert väder hade vi. Men nu orkar jag inte berätta mer, dags att sova. Men kom tillbaka i morgon ska jag berätta mer spännande saker som hände, om möten med bloggvänner och om den där Lydia:

     


                 

Av Lydia - 26 september 2010 22:11

Nu är vi hemma efter en härlig tryffelhelg på Gotland. Vi har gjort massor av saker och haft riktigt trevligt, men jag får berätta mer i morgon, för just nu befinner jag mig i chock.


När vi reste hem visade det sig att vi fått med en fripassagerare. Inte nog med att hon smugit sig in i vår hytt på båten, hon var med i bilen hem också. Och nu är hon här i vårt hus.


Hon heter Lydia, och familjen fjäskar omkring henne alldeles för mycket, tycker jag.

  Undrar hur länge hon ska stanna? 

Av Lydia - 21 september 2010 22:30

Kan inte låta bli att visa er denna härliga film som jag hittade på Kennel Lagottessas hemsida. Grattis Ingela och Essa till uppflyttning till Freestyelklass 2. Hoppas bara inte matte får griller i huvudet och får för sig att vi ska börja dansa.


Av Lydia - 20 september 2010 15:25

Dagens inlägg ska helt ägnas åt gårdagens apelltävling. Därför är det nog bara av intresse för dem som tränar sök. Ni andra kan ju hoppa över det, och kanske läsa någon eftervalsanalys eller självkritisk granskning av varför det gick som det gick i människornas riksdagsval.


Själv hade jag ju fullt upp med min apelltävling. Ni som följt min karriär vet ju att det var tredje försöket. Två gånger förra året startade vi i apellen, men då vägrade jag att ta rullen. Så därför började matte i höstas skola om mig till skallhund.


Det har ju blivit lite dåligt med träningen senaste året. Först var det för kallt. Sen blev det för mycket snö. Sen blev det vår och några träningspass. Sen blev det sommar och för varmt och sen blev det regn och för mycket mygg. Men jag hade lärt mig skälla i alla fall, för jag skallade av hjärtans lust i går.


När vi gick in i rutan märkte matte att jag vädrade åt vänster. På de två tidigare tävlingarna har första figgen legat åt höger, men matte litade på mitt väderkorn och skickade åt vänster. Och där, längst ut, efter ett litet framslag, hittade jag en liggande figurant. Jag skällde och matte sprang ut.


Därefter gick vi tillbaka till stigen och matte skickade på andra sidan, upp mot hörnsnitseln. Jag sprang ut, slog framåt och försvann bland träden. Matte började gå framåt stigen och rätt var det var hörde hon mitt skall. Jag hade hittat figge nummer två, sittande längst ut, ungefär i mitten av rutan.


Matte sprang ut och hämtade mig och vi transporterade figgen tillbaka till stigen. Där fick jag ett litet poängavdrag av den ene domaren, för "dåligt fritt följ från fig 2". Det var för att jag inte höll mig vid mattes sida, utan tog en liten för vid sväng. Det blev full pott, tio poäng av domare 1, och 8,5 av domare 2.


Matte var nöjd ändå.


Därefter var det platsliggning. Jag låg kvar, men plötsligt började det klia. Trots det behärskade jag mig och vred bara runt huvudet och naggade lite med tänderna på sidan. 9 poäng av domare 1 (vrider) och 10 poäng av domare 2.


Budföringen gick bra ända tills jag skulle tillbaka till matte, då sprang jag lite långsammare och stannade en bit ifrån, beredd att springa tillbaka till mottagaren och få godis. Hon hade nämligen glömt ge mig det när jag kom dit första vändan. 8,5 av domare 1 (tempo tillbaka, dk, tecken ingång) och 8,5 av domare 2 (dåligt avslut+tempo tillbaka).


När det sedan kom till lydnadsmomenten hade jag tröttnat och tappat koncentrationen helt. Det blev inga nollor, men inga vidare poäng heller, men det räckte i alla fall till 246 poäng och uppflyttning.


Linförighet: 7 av domare 1 (pendlar i sida, släpar) 6,5 av domare 2 (pendlar i position, släpar i språng).

Framförgående: 5 av domare 1 (dk, stretar, hunden styr delvis) och 6 av domare 2 (nosar, vänder sig, dålig linförighet)

Platsläggande: 6,5 av domare 1 (dk, segt läggande) 5 av domare 2 (stannar innan den lägger sig)

Inkallande: 9 av båda domarna (tempo

apportering: 6 av domare 1 ( tugg, dk) och 6 av domare 2 (tugg, dåligt avslut)

hopp över hinder: 7 av domare 1 (skall) och 6 av domare 2 (skall).


Ja, lydnaden är inte min starka sida, som ni kanske vet. Men söket, det är kul!

Och det där med matte är inte mattes starkaste sida. Som Cissi mycket riktigt såg så hade hon skrivit 146 poäng i gårdagens inlägg. 246 ska det ju va!

Av Lydia - 19 september 2010 17:16

  

I dag blev jag inte kvarsittare! Tredje gången gillt! Matte och jag tävlade i apellsök på Haninge BK. Vi fick ihop 146 poäng och blev därmed uppflyttade till lägre klass. (Hur man nu kan bli uppflyttad till något som är lägre?)


Ikväll ska jag firas med köttbullemiddag har matte lovat. För tyvärr var det inget ätligt pris. (jag har testat)


I morgon ska jag försöka berätta lite mer om tävlingen. Just nu ska jag bara njuta av framgången. Och min sekreterare ska iväg på syjunta, så hon kan inte hjälpa till.  


Av Lydia - 18 september 2010 19:21

I dag har jag och matte varit i Sollentuna och firat Lagottoklubbens tioårsjubileum. Duktiga entusiaster hade ordnat aktivitetsdag med tipspromenad, lotteri, rallylydnad, ringträning, utställning mm.

Massor av krulltottar var det där.

Här är det ringträning

Svårt att förstå att man ska stå upp när man ska visa upp sig för domaren, och inte sitta ner. Annars brukar ju hussar och mattar vilja att man sätter sig ner när man inte alls har lust.

Lagotto i alla tänkbara färger fanns där

En lugnande klapp är skönt när man ser så många släktingar

En del besökare var väldigt unga

Andra var lite blyga och gömde sig gärna bakom ett ben

 

En del var väldigt stillsamma

Men de flesta var väldigt ystra

Mycket bus blev det

Men lite begränsat av kopplen

Kul att träffa nya vänner

Ska vi ta en svängom?

Hoppsan, hade inte tänkt ta i så hårt. Ett litet nacksving bara.


Själv träffade jag några trevliga damer att nosa på, och så prövade matte och jag på rallylydnad för första gången. Det var kul och inte så svårt.  Det mesta kände man igen från den vanliga lydnaden. Utom nåt konstigt moment där jag skulle gå runt matte medan hon stod still. Men med lite frolic så gick det också.

Matte inhandlade en ny karda. En ganska onödig utgift, tycker jag.

Vi åkte hem innan utställningen började, och det var nog bra, för på eftermiddagen började det regna, ordentligt. Hoppas de inte blev alltför blöta.                                     

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20 21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< September 2010 >>>

Väder

Vädret Stockholm

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Doggblogg - om ett hundliv med Blogkeen
Följ Doggblogg - om ett hundliv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se