Hej hopp i lingonriset - nu är jag här igen. Jag har varit nere i Småland i nästan en vecka och har varken hunnit blogga eller läsa vad alla andra skrivit om, men nu får jag ta skadan igen.

Vi har hälsat på vänner och släktingar, ja mattes släktingar - inte mina. Jag har blivit så väl omhändertagen så jag funderade på att stanna därnere, men så kom jag att tänka på att körsbären håller på att mogna här hemma.

Det har regnat en hel del där nere, men jag har förstått att det regnat mer här hemma. Och jag slapp tydligen ett ruskigt åskväder. I Småland har det inte åskat alls.

Jag har bott hos Jan och Inger och bättre pensionat får man leta efter. En dag fick jag en halv fralla. Av misstag visserligen, men ändå. Den hamnade framför min nos och jag svalde den hel, för säkerhets skull.

En dag var vi och hälsade på Elton.

Han har det lyxigt värre - egen pool. Men han är sjyst och delar med sig av både poolen och sitt godis.

Matte, nu vet du vad du ska köpa till mig i födelsedagspresent nästa år.

Vi tog en skön skogspromenad också

Och så badade vi lite till. Skogen var full av pooler.

Elton gillar också att bada.

Sån tur att alla hans spa-gropar fylldes på av ett rekordregn förra helgen: 112 mm på en dag.

Och så ett litet dopp till.

Elton visade mig en massa fina ställen

Härligt att ha kompisar som är vänliga och gästfria!

En annan dag åkte vi och häsade på Babe.

Hon är också vänlig, men för stor. Så jag jag sa ifrån bestämt (och ganska ovänligt) att jag inte ville att hon skulle vara närgången.

Håll dig på din kant så håller jag mig på min. Vi går inte i samma viktklass.

Och så roade jag mig med att bita sönder Babes boll. Bara så att hon skulle förstå vem som bestämmer.

Jag hade tur också. Babes matte tappade resterna av hallontårtan på köksgolvet. Och Babe var inte där så jag fick ensam uppdraget att städa. Och hjälpsam som jag är så tvekade jag inte en sekund att "skura golvet".  

Men sen blev det verkligt drag under galoscherna. Babes småmattor började trolla fram bollar. Mängder av små genomskinliga bollar.

Jösses!!?

Jag försökte fånga dem allihop och vilket slitgöra det var. Jag for till och med över staketet in i grannens grönsaksland, men bollen försvann.

Jag tar den, jag tar den!

Babe fattade ingenting, men hon är van vid de där små bollarna. Hennes småmattor är nämligen betydligt yngre än mina. De hade slutat med såpbubblor innan jag flyttade in.

Jäklar vad de är svåra att fånga, de små rackarna.

Men? Den bara försvann. Mitt framför ögonen på mig. (Den här bilden och den förra har Hanna tagit. Tack för att vi fick låna dem till bloggen)     

Babe var i alla fall glad åt att få tillbaka sin boll, även om det hade råkat bli ett litet hål i den. En olycka händer så lätt. Men det som retar mig mest är att jag inte fick tag i någon såpbubbla så att jag kunde bita hål i den.