Har ni tänkt på att ibland är livet som en ketchupflaska. Först kommer ingenting. Sedan ingenting. Sedan kommer allt på en gång. Så är det i mitt liv just nu.

Vi har haft några lata dagar, badat lite (Okej, mycket), legat i trädgården och spanat på kråkor, tittat på fotboll och inte mycket mer.

Men i går började matte sin semester och i dag har det varit fullt program, från morgon till kväll.

Vi började med att ta färjan till Ekerö, för matte hade läst på Brittas blogg om de vackra linfälten som blommar. Det passade bra i dag, eftersom det var mulet.

När vi kom fram till linfälten så duggade det, så vi fortsatte till Munsö kyrka, en av Stockholms läns tre rundkyrkor. Jag ska bespara er bilderna på kyrkan, men den var vacker.

Sedan njöt vi av blommor och blader.

Prästkragar och linblommor

Vackra blommor framför ett sädesfält

Lin

Hoppsan, jag trodde det var en sjö, men det var bara ett hav av linblommor

Undrar vad det ska bli av dem? En vacker linneduk?

Mer lin

Sommarblom

Blomsteräng

Vad är lin och vad är sjön?

Raps och lin - svenska flaggans färger

Efter linfälten åkte vi hem till Britta för en förmiddagsfika. Härligt tänkte jag: En fin trädgård att utforska, tre snygga tjejer och så ett fikabord att tigga vid!

Pyttsan, det blev inte alls som jag tänkt. Jo, trädgården var fin (förlåt Britta att jag "vattnade" dina smultron) och fikabord fanns det - men tjejer? Det var två västgötadamer med raggen på ända och en colliepiraya.

Ska man våga sig in här?

Hon ser ljuv ut, Hippie, men en vass tjej är det (förlåt Göte, jag vet ju att det är din syrra)

De gaddarna passar man sig för

En gruppbild skulle det tas, alla ler vänligt mot kameran

Men nu törs jag inte sitta här längre

Britta är i alla fall en toppenvärdinna. Hon bjöd på tuggpinne.

Om man nu vågar äta den i damsällskap?

Som tur är fick Stina och Hippie äta sitt fika inomhus, så att jag kunde njuta i lugn och ro.

Efteråt for vi vidare till Stenhamra stenbrott

Där växte det blåeld

Och jag fick BADA!

Svalt och härligt

      Så uppfriskande

Och så ruskar vi vattnet ur öronen

Därefter fortsatte vi till Svartsjö slott. I parken växte massor av natt-och-dag.

Där fanns också Drottning Kristinas lind, en av Sveriges största, med en omkrets på nio meter. Den ska ha planterats av Gustav II Adolf och framför står han själv staty tillsammans med Axel Oxenstierna. Statyn restes av Gustav den III, och tänk Gustav Adolf hade också en lagotto! 

Nä, skämt åsido, eftersom jag gillar att frottera mig med kungligheter så gjorde jag en konstnärlig installation med mig själv i centrum

Därefter åkte vi hem, och på vägen hem såg vi dessa kossor i rapsfältet.

Men det var inga kossor, utan ungälgar.

De gillar tydligen raps.

Älg på gulbete

Det var skönt att komma hem, men dagen var inte slut för det. På kvällen åkte matte och jag till Ågesta för mitt livs andra agilitytävling. Och då kom det till och med lite regn.

Det var massor av hundar i mina klasser: klass 1, large, runt 70 i båda. Jag hade startnummer 44 i hoppklassen och 31 i agilityklassen.

Vi började med hoppklass. Där gick det riktigt bra, tyckte matte, förutom att jag strulade till det i slalomingången. Och så sprang jag genom ramen i däcket, och hoppade genom däcket från fel håll, så då blev vi diskade.

Agilityloppet gick riktigt bra tycker matte, förutom att jag trasslade vid slalomingången och fattade lite fel vid ett knepigt hopphinder, så det blev flera fall av vägran. Förmodligen blev vi diskade där också, matte orkade inte stanna och höra efter ordentligt, utan vi åkte hem. Men resten av banan gick toppenbra, trots att det kändes som en lite knepigare klass 1-bana med flera sidbyten och inte alla hinder på rak linje. Alla agilityhindren: gungan, A-hindret och balansbommen gick strålande.

Det är så många som blir diskade, så vi tar det inte så hårt. Med tanke på att vi knappt tränat något alls hittills i år gick det över förväntan.

Så vi är nöjda och glada och trötta efter en trevlig dag.