I helgen har husse och matte varit bortresta. De åkte till Örebro för att umgås med sina vänner. Och jag fick vara hemma och passa småmattorna.

Det gick bra, ända tills i morse. Den av småmattorna (inga namn nämnda) som hade fått morgonpasset glömde det allra viktigaste - min frukost. Inte hjälpte det att jag satt vid skålen och försökte påminna. Det blev morgonpromenad (eller rättare sagt förmiddagspromenad) på fastande mage. Och så gick det som det gick, jag åt gräs och kräktes. Men när vi kom hem fick jag äntligen frukost. Och på eftermiddagen kom husse och matte hem och ordningen var återställd. Hoppas det dröjer innan de ska ut och fara igen.

Nu mår jag prima, och det bästa av allt är att klådan har gått över.

Matte och husse hade haft det bra, fått god mat och en ordentlig dos av både natur och kultur. De hade gått en härlig promenad i Oset. Det är en fågelreservat nästan inne i Örebro.

Där betade både kossor och gäss

Sothönan lärde sina ungar att hitta mat

Det är lite lustigt att sothönsungarna har rött huvud, och inte vitt, som föräldrarna.

Den här anden gillade näckrosor

 Skrattmåsar fanns det gott om. Och de såg en mängd andra fåglar, som tofsvipa och skäggdopping. Och en simmande golden retriver. 

Självklart saknade de mig, men de hade katten Majsan som klappsubstitut. 

När matte tittade ut genom fönstret i dag hade den här killen lagt sig bakom rabarberna.

Matte misstänker att det är han som lagt rabarber på våra penséer, och att han nu låg och spanade efter något annat gott.   Så hon öppnade fönstret och skällde ut honom. Och då lommade han iväg.