Ännu en solig och fin dag börjar lida mot sitt slut. Tänk vad fort man vänjer sig vid att det är vackert väder.

I kväll har matte och jag varit och tränat agility, för första gången sedan tävlingen för snart en månad sedan. Hur tror ni det ska gå med min agilitykarriär med en så slö matte.

Träningen gick sådär, det var en del knepiga kombinationer, inte raka rör som jag gillar bäst. Det började med två hinder i rad, då skulle jag hoppa över det första och sedan runda det andra och ta det från andra hållet. Det lyckades inte på första försöket så mycket kan jag säga.

Som vanligt tittade jag alldeles för mycket på matte och för lite framåt i banan. Men kontaktfälten klarade jag fint. Jag är överhuvudtaget bäst på klättra-hinder, som gunga, A-hinder och balansbommen.

Men jag måste ju berätta lite om gårdagens utflykt till Tyresta nationalpark. Jag låter bilderna tala:

Tyresta är en urskog, där träden får växa tills de ramlar av sig själv. Vackert och spännande.

Lite skägglav tror jag det är.

En vacker blomma i en mörk bäck  

Det var en fin försommardag. Här är några hästar vid Tyresta gård där vi parkerade.

Jag hittade nästan omedelbart ett dike att svalka mig i.

Ingen fara, matte, jag ruskar bort det mesta av leran.

Mitt inne i parken finns ett stort område som härjades av en skogsbrand för elva år sedan. Nu spirar det för fullt mellan de döda stammarna.

Där hittade jag en vattensamling som såg ren ut, tyckte matte, men tji fick hon. Kanske var det gammal aska i vattnet på klipphällen, för jag blev ännu svartare.  Snyggt med svarta brallor.

När vi stannade och hade picnic passade jag på att ta ett dopp i Bylsjön, sedan var jag ren och fin igen. Fast sen fick jag sitta bunden vid ett träd medan tvåbeningarna smorde kråset. Jag klagade så högljutt så det kom fram en man från ett sällskap som satt och grillade korv i närheten. Han frågade om han fick bjuda mig på en halv korv med bröd, eftersom jag verkade så hungrig. Och det fick han. Fast det gjorde bara att jag klagade ännu mer högljutt efteråt. Om det hade effekt en gång kanske det skulle funka igen.

Titta så ren och fin jag blev efter badet. Men tror ni jag slapp duschen för det? Nädå, när vi kom hem blev det schamponering, för matte och husse tyckte att jag stank svavel. Här har vi flyttat oss till ett ställe som heter Spirudden. Där växte en massa fina vårblommor.

Mandelblom

Gulliva

Ingen kattfot, men blåvita violer.

Vackra ängar

Här kunde man lätt hitta sju sorter att lägga under kudden

Och maskros förstås

Och vackra orkidéer. Kan ni gissa vilken sort det här är?

Om man ser dem ihop så är så är det lättare: Adam och Eva heter de, gula och lila som växer tillsammans.

Blomsterprakt

Och där det finns blommor finns det fjärilar

Vet inte vad den här sorten heter. Matte ångrar att hon inte köpte en fin plansch med sörmländska dagfjärilar som de hade i nationalparkens naturrum. Då hade hon kunnat tala om vad den heter.  Kanske är det någon av mina vänner i bloggosfären som vet?