Jaha, så var det fredag igen. Det var länge sen jag skrev något här. Jag har frågat matte varje kväll om vi inte skulle ta och blogga lite, men hon har aldrig tid just då. "Senare", säger hon, men senare kommer aldrig. Hon har fullt upp att göra. Tyvärr är det bara mänskliga angelägenheter. Hundangelägenheter kommer visst i andra hand just nu.

Funderade ett tag på att blogga på egen tass, men så är det ju det där med bilder. Fotografera har jag ju inte lärt mig än. Nåväl, nu har hon i alla fall tagit sig tid och laddat in veckans bilder i bloggen, så det får bli en liten bildkavalkad över veckans händelser. Och de är ganska lätt räknade.

Vädret har varit växlande, ömsom sol ömsom regn, och ganska svalt, vilket passat mig bra.

I förra veckan blommade körsbärsträden och den här veckan var det äppelträdens tur. Det här som växer längs vår promenadväg är extra vackert.

Tidvis har det varit blå himmel.

En dag försökte husses vetesurdeg rymma, men matte upptäckte det i tid, och ställde in den i kylen så att den fick svalka av sig lite. Husse har visst dålig uppsikt över sina "husdjur".

I naturen är det full aktivitet just nu. Jag önskar att det ljudfilm, så att ni kunde höra vilket oväsen det kommer från det här trädet nere i parken. Hackspettföräldrarna har fullt sjå med att mata barnaskaran.

Lugn, lugn, här kommer käket.

Jaha, inte blev de nöjda. Det är bara ut och leta mer mat.

Det är ett bra maskrosår i år. Jag bjuder Angela att ta för sig, men hon är inte hungrig just nu, säger hon. Tjejer ska alltid vara så kräsna, hopplöst att bjuda ut dem på middag.

Jag måste tyvärr meddela att jag slarvat lite med vakthållningen mot  gården igen. Så här såg det ut på altanen i dag. Rådjuren hade inte nöjt sig med att knycka blommorna, de hade ryckt upp hela plantorna också.

Men matte har en lösning, säger hon. Så här har en annan villaägare i grannskapet löst problemet.  Men jag försöker tala om för henne att rådjuren inte kan läsa.

Ja, en hel del promenader har det blivit, men inte så mycket hundträning. I går hade matte tagit sig i kragen och planerat att vi skulle åka på träningstävling i Norsborg. Men vi hann inte dit i tid. Vi åkte lite senare i alla fall, och tränade lite när de andra var klara med tävlingen. Jag var jätteduktig. När matte skickade mig mot rutan rusade jag i väg till ett bord i närheten och hämtade en spårpinne som låg där och skräpade. Jag vet ju hur glad matte blir när jag hittar spårpinnar. Fast konstigt nog verkade hon inte alls nöjd. Människor, man blir aldrig klok på dem. Fast de är bra att ha som sällskap ändå.

Hoppas ni får en riktigt skön och trevlig helg, för det tänker jag ha!