Nu gör vi ett nytt försök att blogga. Jag försökte i går kväll, men fick ge upp, för jag blev utslängd flera gånger från bloggplatsen.

Jahaha, så var det dags igen. Årets första fästing hittade vi igår. Så då blev det bums hem för att sätta på frontline. Det betydde att jag inte fick bada på lunchpromenaden, och det var synd, för det var väldigt varmt och soligt, +17 grader i går

Matte fick för sig att ta några nya Totti bland sipporna-bilder.

Urtråkigt, kan du skynda på lite.

Hon straffades genast genom att tappa linsskyddet bland vitsippbladen och letade länge och väl. Så kom hon på att jag ju har lärt mig uppletande, så hon sa åt mig att leta. Men tji fick hon. Linsskydd har jag aldrig tränat på, så jag letade möss i stället. Fast det vore kanske en idé att träna mig linsskyddssökhund för matte slarvar alltid bort sina linsskydd. Nå, igår hittade hon det i alla fall. Till slut. 

Hon stannade för att plåta några knoppar och fjärilar också.

Ni förstår vilket tid det tog.

Hur intressant kan en fjäril vara?

Sånt där har hon tid med minsann. Men när jag vill stanna för att undersöka någon spännande doft, då är det plötsligt bråttom.

Men nu kan jag nog i alla fall glädja mig åt många och långa promenader, för i går började stegtävlingen på mattes jobb. Så nu är det stegmätare på och raska steg. (Fast de långsamma stegen räknas lika mycket, så det funkar lika bra att gå i affärer, säger matte?!)

I måndags kväll hade inte stegtävlingen börjat och det var synd, för då var vi och tränade agility i Ågesta. Det var lite mer officiell klubbträning så de hade byggt en riktig bana som vi fick springa. Jättekul! Fast matte var inte så nöjd, hon tyckte att jag slarvade och rev för många hinder, när jag tittade på henne och inte framför mig. Men jag var ju tvungen att hålla koll och se om hon stack ner handen i fickan där korvbitarna fanns.

På dagen i måndags hade matte tagit ledigt och åkte på en skärgårdstur för att spana efter örnar och sälar. Så då kom husse hem vid lunch och höll mig sällskap. 

Många sjöfåglar såg hon, mest ejder.

De ser lite roliga ut.

Många fina sommarhus åkte de förbi. Här ville matte bo.

Eller ännu hellre här. Det vore inte så dumt för då kunde jag bada ofta.

Fast sån här lång trappa ner till badet vill jag inte ha.

Om den är inbyggd kanske det är OK. fast man är ju lika varm när man tagit sig upp för trappan efter doppet.

Den här kåken vid Skurusundet hoppas jag inte matte är spekulant på. Alldeles för många rum att städa. Och så tycker jag den är misstänkt lik fabriken där de spelat in upplösningen i tv-serien Millennium. Lite kuslig stämning.

Lite kusliga är även skarvarna. All växtlighet dör på holmarna där de häckar.

Men hur gick det då med sälarna och örnarna?

Se där, en nos i vattnet. Kan det vara en lagotto?

Nej, alldeles för blank i pälsen. Det måste vara en säl.

Och havsörnarna behagade också visa sig. Fast matte hann bara kasta upp kameran och slänga iväg en snabb bild. När hon väl hade kollat inställningarna och skulle ta en till så var de redan långt borta.

Överhuvudtaget är det svårt att vara naturfotograf med bara 200 mm telezoom, även med extender. Fåglarna blir bara som små fluglortar och när man drar upp bilderna i datorn så blir motivet inte särskilt skarpt. Matte är allt bra sugen på att skaffa lite kraftigare doningar. Fast till lagottofotografering duger 200 mm gott och väl, och det är ju det viktigaste.

En del motiv var på närmare håll. Den härfulingen höll matte på att trampa på när de gjorde strandhugg på vackra Bullerö.

Inte vet hon om det är en huggorm eller snok. Hon såg inga prickar bakom öronen (var de nu sitter på en orm?) Stor och rejäl var den i alla fall.          

Ja det var mattes skärgårdstur. Vill ni följa med och se fler bilder så klicka på bilden här under:

Skärgårdstur