Äntligen! Snön har smält undan och det har torkat upp i skogen. I dag har vi kört sök för första gången sedan i januari.

Jag trodde knappt mina ögon när matte packade ner korv i ryggsäcken och tog fram mitt tjänstetecken. Men det var sant!

Sökträning är nog det roligaste jag vet, i synnerhet sedan matte gett upp tanken på att jag ska vara rullehund, och vi börjat på min omskolning till skallhund. Tänk själv att få springa ut i skogen, leta upp folk, skälla ut dem efter noter och sedan få korv som tack!

Det var härligt, en åtta-tie grader varmt, lite mulet och lite vind som kunde föra med sig vittringen. Jag fick sex figgar, tre på varje sida stigen, och hittade allihop på första försöket. Inga tomslag i dag. Jag försökte mig på en tjyvstart en gång, men matte röt till, och med tanke på fadäsen i torsdags tyckte jag det var bäst att lyda och vände tillbaka till henne och inväntade order.

Tyvärr hittade jag inga spagropar, men det var så kul att söka så jag hade kanske inte haft tid att bada ändå. Matte visade mig en vattensamling på stigen, men jag hade inte tid att dricka.

På vägen tillbaka till bilen hittade jag en snöfläck, där jag kunde äta mig otörstig och svalka mig med lite rullning.

Skönt. Men tvåbeningarna nöjde sig inte med snö, minsann. De fick något annat vitt och gott:

Medan vi hundar låg i bilarna och väntade festade de på tårtan som Martin hade bakat!   Livet är bra orättvist ibland.   

Men jag hoppas på nåt gott till tv:n ikväll.