Det har varit många motgångar på sistone. Veckan började bra, men sen började uppförsbacken. I går morse gjorde jag ett riktigt fynd på morgonpromenaden. Jag sprang lös och hittade ett helt berg med grönsaker; purjolök, broccoli och annat smått och gott. Jag hann sätta i mig en ansenlig mängd vitkålsblad innan matte satte P för festen. Vitkål är inte dumt alls. Fast matte undrade om hon skulle få färdiga kåldolmar att lägga i bajspåsen i dag.

Senare var jag nära ännu en fullträff. En kvarts baguette låg och skräpade i parken och jag var bara två decimeter från att hugga tänderna i den. Jag bevarade den i mitt minne och på kvällspromenaden hade matte som vanligt glömt att den låg där. Jag låtsades som ingenting för att inte påminna henne, och när jag var mitt för härligheten tog jag ett jättesprång upp i snödrivan. Och...? BORTA! Nån hade snott min baguette! Snacka om snöplig besvikelse. Jag nosade runt länge och väl men den var borta.

Och i dag har jag utsatts för kränkande behandling. På eftermiddagen var det fram med tortyrbordet och så klippte matte ben, svans och huvud. Efteråt sa hon att jag såg ut som en tunna med fyra pinnar till ben och en råttsvans.

I kväll har jag fått bada och i morgon har hon hotat att ta resten med klippmaskinen.

Så här mycket klippte hon bort från öron, svans och ben.

Inte undra på att man ser missmodig ut. Och jag vet ju vad som väntar i morgon. En ny pärs på tortyrbordet. Hoppas ni tycker lite synd om mig.     

Inte mycket har hänt i dag. Matte har sovit bort dagen, lillmatte har jobbat och mellanmatte har rest till Madrid. Så husse och jag har fått roa oss så gott det går, med promenader och fikapauser.

Jag har inte sett till räven än, men jag har tränat för storviltjakt. Häng med på tigersafari!

Ett djärvt språng mot bytet

Grr, nu ska du få

Jag ska nog skaka livet ur dig

Husse trodde att han skulle få dela mitt byte, men det gick jag inte med på.

Och så ska vilddjuret dissikeras

Köttet är lite trådigt

   Lite lös i hullet, kanske

 Vad sa du matte? Undrade du om jag sett till några tigertofflor? Nä, varför frågar du det?

Till sist några isdroppsbilder till. Förstår inte vad matte ser i dom?       

I veckan ska det bli kallare igen, men snart är nog våren här!

I dag har jag fått en ny bil. En liten söt, blå, med hundgrind och tonade rutor. Ni får se bild på den en annan dag, när jag ska ut och provåka.

Med köpet följde en härlig älgtuggis, som sysselsatte mig större delen av kvällen. Och så var flera av mina sökfiguranter på besök. Kan man ha det bättre?

Jag var så upptagen hela kvällen att jag missade melodifestivalen. Men jag hörde att Anna Bergendahl vann. Det var bra tycker jag, för hon såg så snäll och lycklig ut när hon sjöng sin låt på deltävlingen.

En som inte sjunger vackert är räven som skäller om natten. Jag blir vansinnigt upprörd när jag hör hans gälla gläfs. Matte tror att räven är ute och letar efter en fru. Men då kan han ju dra till skogs i stället för att glida runt här i förorten!

Jag har fått bättre utsikt från min favoritplats i trädgården. Nu ser jag mycket längre ner på gatan om det kommer någon som behöver skällas ut.

Hoppas det dröjer innan snön smälter bort.  Men det droppar och porlar för fullt, så snart dyker väl snödroppar och krokusar upp.

I kväll var matte och jag på Norsborgsklubben och tränade lydnad. Vi var nog lite ofokuserade och oinspirerade båda två. På inkallning med ställande hade jag svårt att stanna i tid. Det verkade som om jag inte hörde vad matte sade. Och rutan hittade jag inte in i. Hoppet gick ganska bra, och jag var duktig på att plocka upp apportbocken och hålla den stilla i munnen när matte la den framför sina fötter. Men när hon kastar i väg den och jag ska hämta så kommer flistuggen igång på vägen tillbaka.

I dag kom förresten tidningen Hundsport och där fick matte till sin överraskning läsa om nya lydnadsregler från 2011. Hade ingen aning om att de skulle ändras igen? Det är lydnadsdomare Anna Jansson som skriver om ändringarna (som inte är beslutade än).

Dumrutan i elitklass ska tydligen ersättas med ett Z, utan koner. Det är säkert en välkommen reform, även om den inte har någon betydelse för mig. Jag lär aldrig komma till elitklass.

I lydnadsklass ett ska avståndet mellan hundarna på platsliggningen öka från fem till sju meter, och förarna ska bara gå tio meter ifrån hundarna. Bra, med tanke på att svårighetsgraden sänks och fler har chans att klara den viktiga platsliggningen. Dåligt om det leder till att det blir mer strul på platsliggningarna i klass 2, eftersom hundarna inte har befäst platsliggningen ordentligt från början.

I klass två ska det tydligen bli en rak inkallning. Inkallning med ställande kommer först i klass tre. Tja, jag är lite tveksam till att skjuta svårigheterna framåt. Jag har fått för mig att steget från ettan till tvåan är betydligt mindre än klivet från tvåan till trean.

Ja, man får se hur det blir. När de nya reglerna träder i kraft har jag troligen gått i pension från lydnadstävlandet.

Nu ska jag sussa. Jag avslutar med några bilder i väntan på våren. Klicka på dem om du vill se dem i större format.

                 Godnatt!  

I dag har det varit en riktig värmechock. Det var som mest plus tio på termometern när solen låg på, och det har droppat för fullt av smältande snö. Även nu i kväll är det någon plusgrad.

Det var faktiskt riktigt svettigt när jag gick på promenad med mina vänner Cello och Humlan.

Jag ser lite trött ut, men det är bara för att mina ögon inte riktigt syns. Jag är lite vildvuxen. Matte har hotat att klippa mig i nästa vecka, och jag börjar faktiskt se fram emot det.

Vi hade i alla fall en härlig eftermiddag i Sätrareservatet.

Vi lekte "Följa John"

"Inte nudda marken", och "kapplöping":

Sisten till skogsbrynet är en vissen nötskrika! Hallå där, sluta trängas!

Humlan är inte inte lika farlig som hon ser ut.

Cello (till höger) brukar jag träffa i parken, liksom Humlan (till vänster). De är kusiner och i höstas gick vi alla tre på  samma agilitykurs.

Nu håller de på att öva in ett nummer till nästa säsong av Let's Dance. Först titta åt höger.

Sedan rakt fram.

Några danssteg framåt

Och så ett graciöst språng åt vänster. Jag tror de får höga poäng av juryn.

Fast de måste nog jobba lite på avslutningen. Cello har lite svårt att lyfta Humlan.

Snygge Cello

Flygande Humla

Flygande sheltie

En flygande sheltie till.

Humlan

Cello

Och så jag förstås. Men mig är ni ju så vana att se på.

Hmm, vem har gått här före oss?

Plötsligt kom det en farlig kamphund och ville överfalla Cello. Humlan rusar genast till hans försvar.

Hon kopplar en nacksving på angriparen. Själv hade jag hunnit en bra bit upp i backen och stannade kvar där, för säkerhets skull. Stora främmande hundar passar jag mig för.

Fast det visade sig att jag missuppfattat situationen. "Angriparen" var en trevlig löptik. Som tur är distraherade Humlan henne tillräckligt länge för att Cellos matte skulle hinna koppla honom. Annars kanske han hade rymt till skog med bruden. Jag missade helt vad det var fråga om. Och det var nog tur. För annars hade jag fått fortsätta promenaden i koppel, precis som Cello.                   

En angenäm promenad i trevligt sällskap var det i alla fall. Nu på kvällsrundan träffade vi en granne som berättade att hon just sett en räv inte långt från våra hus. För några år sedan träffade matte och jag en räv på kvällspromenaden i kvarteret intill. Vi stod och tittade på varandra tvärs över gatan en lång stund innan räven slank iväg. Och en kväll för ett par år sedan slank en räv över gångvägen i parken framför nosen på mig. Nu hoppas matte att räven ska visa sig nån gång när hon har kameran redo. Men räven brukar hålla igång när det är mörkt så chansen är nog inte så stor.

Ännu en härlig, solig dag. Och även i dag ska vi titta närmare på naturlivet i min omgivning. Matte brukar säga att jag skulle kunna gå genom eld och vatten för en bullbit. Vad säger ni om de här krabaterna då?

Lugn och sämja nere vid sjön.

Ända tills några lördagsflanörer kastar till dem en brödbit. Då startar kalabaliken.

Ingen hyfs, ingen kökultur bland storskrakarna.

Fullt slagsmål utbryter

Här är det fru storskrake som lagt beslag på godbiten. 

Sånt rabalder

Ingen har ju tid att äta för alla jagar den som har brödbiten

Hallå. vänta på mig!

Duktiga simmare är de, storskrakarna, men glupska.

Brödbiten har bytt ägare.

Och så dansar skrakarna vidare. Under tiden passar en smart gräsand på att förse sig.

Sånt väsen för en brödbit. Och så säger de att jag är glupsk?

Vi hade i alla fall en härlig middagspromenad matte och jag. Fast vi var inte ensamma. Halva Stockholm verkade ha valt vår runda för sin lördagspromenad. Många genade över isen i solskenet.

Svenskarnas två favoritsporter: skidåkning och segling, på en och samma bild. Men det behövs nog en isbrytare innan segelbåtarna kan kasta loss. Och de är ju upptagna på annat håll, har jag hört.

Nu har jag njutit av en tuggpinne framför Andra chansen på TV. Matte hejade på Pauline och Neo, men ingen av dem gick vidare. Konstigt nog så går det aldrig bra för dem hon hejar på i Melodifestivalen. 

Hoppas ni får en härlig söndag! Inga bilder på mig i dag. Matte tyckte att det blev tillräckligt många i går.

I dag var sista dagen på sportlovet. I morgon är det ju bara vanlig lördag. Jag tyckte det var dags för lite alpina aktiviteter, så jag tog med matte till vår lokala backe, Gropen.

Full fart utför pisten, bara!

Ingen lift när man ska upp för backen, bara en röd boll som draghjälp.

Och så ner igen!

Stå still, bolljäkel!

Så där ja, bollen infångad, upp till toppen igen!

Se upp i backen, ett datachip i nacken!

Jag flyger upp igen! Det går som en dans med en boll i munnen.

Den här gången tar jag puckelpisten mer, behöver lite större utmaningar.

Det börjar bli lite mjölksyra i benen nu. Kanske bäst att ta rast.

 Soligt och fint var det, här kan vi sitta och fika matte.  Du tog väl med  leverpastejmacka till mig?

Va?! Inget fika? Vad är det här för jäkla sportlovsutflykt?

Ja, då fick vi gå hem i stället. Och nu ikväll har matte varit borta, på 50-årsuppvaktning. Och jag fick inte följa med. Typiskt. Aldrig blir man bjuden när det är festligheter.

Vi hade besök i trädgården på förmiddagen, av en liten pippi som matte inte kände igen.  Med hjälp av fågelboken kunde hon identifiera den som en kvinnlig grönsiska.

Bilden är tagen genom rutan, så den är inte den alldeles bästa. Och så såg vi en rovfågel som blev bortjagad av två kråkor. Tyvärr hade inte matte kameran redo.

Trevlig helg!    

Fortfarande full vinter här. Jag har inga vårtecken att rapportera. I dag har det varit yrsnö och isande nordvindar. Ett riktigt hundväder, tyckte matte.

I dag på morgonpromenaden skämdes hon lite för mig. På morgnarna brukar vi ibland (inte varje dag) träffa trevliga pensionärer som vi brukar prata med en stund och så brukar de bjuda mig på godis. I dag var det en som inte var så van, så han drog fram en plastpåse med godisar. Matte hann inte varna, innan jag gjorde ett tigersprång och slet sönder påsen med ett raskt snitt. Godisarna föll som konfetti i snön och jag plockade raskt upp allihop. De skrattade gott åt mitt tilltag, så jag kan mycket väl tänka mig att göra om det igen. Matte försökte sig på ett skamset FY, men det struntade jag i, som vanligt.

Men hon hämnades på lunchpromenaden genom att hålla mig kopplad när vi passerade kanotklubben. I går upptäckte jag nämligen på långt håll att det luktade härligt bakom klubbstugan. Matte upptäckte det också på håll. Inte att det luktade alltså, utan hon såg måsarna. Så det var koppel på. När vi kom fram såg jag hela härligheten som någon lagt ut på isen: riskakor, mögliga korvbröd, limpmackor mm. Men matte var obönhölig.

I dag låg en del kvar, som måsarna tydigen inte orkat sätta i sig. Men hon vägrade släppa fram mig till godsakerna.

Snälla matte, släpp efter på kopplet!

Sånt slöseri att det ska ligga där till ingen nytta när det finns en svältande lagotto i närheten.

Bänkarna har fått väldigt korta ben nu i vinter.

Som sagt, riktigt kallt har det varit i dag, med hårda vindar. Och ute i skärgården har Finlandsfärjorna kört fast i isen som packats ihop av blåsten. Men nu säger de på TV att det ska sluta blåsa och bli sol. Det hoppas vi på.

I går morse var det faktiskt lite sol, och då passade matte på att fota isklumparna som satt sig som kristaller i träden. Det var alla droppar som frös när det slog om till kallt väder i söndags.

Det glittrande som diamanter i morgonsolen.

Det hänger små mini-istappar överallt i träden.

Det var allt för ikväll. Nu är det det dags för kvällsmat och kvällspink. Jag återkommer en annan dag.