I dag är det en väldigt viktig dag. Jo, jag vet att det är våffeldagen, men det är också en annan viktig dag: Tranedagen. Den 25 mars varje år kommer tranan med godis till snälla barn och hundar. Men i dag har inte tranan hittat hem till mig. Men jag hört att de är sena till Hornborgasjön också, så jag har inte gett upp hoppet. Kanske kommer det lite godis i morgon?

Förresten fick jag inga våfflor heller i dag. Matte hade inte tid. Familjen fick äta rester till middag för matte och jag skulle ju iväg till Norsborgsklubben för träningstävling. Fast det blev lite si och så med det. Snön har försvunnit från den del av planen som varit plogad, men nu är den slaskig och lerig i stället, så det var svårt att genomföra någon tävling. Vi fyra hundar som tänkt tävlingsträna fick nöja oss med några moment var.

Vi gjorde platsliggning. I blötan. Och kallt var det också. Jag brukar ligga still, men nu satte jag mig faktiskt upp efter en stund. Nån måtta på tokigheterna får det väl vara.

Vi hoppade över fria följet, gjorde bara några starter. Vi hoppade över läggande under gång också, som tur är. Matte och jag gjorde inkallning med ställande och det blev väl lite väl många steg, men hyfsat ändå. Fast matte fick gå tillbaka och sätta mig, för jag ville inte sitta ner utan ställde mig upp. Det var kallt under rumpan och jag har faktiskt inte så mycket päls.

Hoppet var godkänt, inget skall alls. Sedan gjorde vi rutan. Jag släntrade iväg och kom alldeles fel, hamnade vid en hörnkon. Då gick matte tillbaka med mig, och lät mig vänta vid utgångspunkte medan hon gick in i rutan och pekade på mitten. Sedan när hon skickade mig igen var det inga problem. jag sprang rakt in i mitten och vände mig om. Det är bara lite vägledning som behövs.

Apporteringen hoppade vi över, liksom fjärrdirigeringen. Matte insåg det lönlösa i att försöka få mig att lägga mig ner i det iskalla vattnet. Jag älskar visserligen att bada, men att utföra lydnadsmoment i isvatten är inte min melodi. jag kan väl säga att jag inte var ensam om att inte vilja sätta ner rumpan eller magen på marken.

Vi avslutade med en budföring som jag utförde enligt konstens alla regler. Då blev matte nöjd och glad och jag fick smaka hennes sockerkaka vid fikat efteråt.