Det blev som jag befarat, en pinostund på tortyrbordet. Ostermaskinen gick varm och jag darrade av skräck för att saxen skulle sticka mig. Men jag överlevde. Och efteråt kändes det faktiskt ganska skönt. Lätt, på nåt vis. Och det var med spänst i stegen som jag gick ut på vårpromenad.

Ja, våren har faktiskt kommit. Titta här:

De första snödropparna siktade vid en södervägg i grannskapet. Jag roade mig med att gå in i bloggarkivet och titta när förra årets första snödroppar dök upp. Och tänk, det var den 17 mars! Precis som i år.

Solen värmde gott och det droppade från taken.

Och titta - så här ser gräs ut. Grönt och mjukt att gå på.

Ja, så långt har våren faktiskt inte kommit än. Det är någon som varit snäll och skottat rent ett hörn av konstgräsplanen, precis lagom för att matte och jag skulle kunna träna lite lydnad.

Längre än hit hade de inte skottat. Som ni ser så är jag ganska kortklippt. Matte kan bara en frisyr nämligen: snagg.

Bollen var med förstås, var ska den vara om inte på fotbollsplanen?

Undrar när de ska skotta resten av planen? Men det är bra att det finns lite snö kvar, ifall man blir törstig av fotbollsträningen.

Det var tre goldentjejer där också. Två av dem ville bara ligga och sola i gräset.

Den tredje stötte jag lite på.

Jag viskade ljuva ord i hennes öra

Men jag måste ha sagt något tokigt, för hon bara stack sin väg

Ja vår eller inte, snöhögarna är i alla fall kvar. Det känns som om vi kommer att ha glädje av dem länge till.

Det var i alla fall skönt att ha vårkostymen på. Och matte tycker det går så fort och lätt att torka av tassarna när vi kommer in. Och nu behöver jag inte kliva upp på tortyrbordet på flera månader.